Men För og Nu og Efter staae sorbundne Til ket i hendes klare Billedskrift : Det Storheds Kandepust, J her sornemme, Det skal J drikke Mod og Styrke af, Og under Livets Gjerning aldrig glemme, Hvad J bar solt ved Margarethas Grav! Sängföreningen utförde derpå ännu ett par hogtidliga koralsänger, hvarefter orgeln slutade med en final, afvexlande med nationalmelodier. Under det att ou en del af främlingarne qvarstadnadei kyrkan, för att, beledsagade af kyrkosoreständaren och dess lika tjenstvillige som kunnige cicerone, Herr kammarradet Hansen, bese konungagrafvarne, spridde sig den storsta delen af sällskapet i och omkting staden, tills man omkring kl. 8 e. m. äånyo samlades i den af H. M. Konungen till detta ändamal upplåtna s. k. aQPalaisgaardeno, der festmaltiden var arrangerad. Denna plats, eller borggärd, som bildar en regelmässig i hörnen alrundad fyrkant, hvars ena sida, midt för ingången, upptages al palatsels två väningar höga hulvudbyggnad och hvars trenne andra sidor äro omgilne af lägre byggnader, var för festen ornerad salunda, alt midlen af den framspringande huffullagaden var sorvandlad till en tempelgasfvel af grönt, på hvilken voro anbragte tre sköldar med de tre skandinaviska nationernas lejon och ölver dem de tre nationalflaggorna; resten af hufvudbyggningen var blott prydd med blomsterguirlander. Alven den inre sidan af portalen var beklädd med grönt, och på altanen öfver densamma vajade de tre skandinaviska brodrasolkens nationalslaggor. Framför porten till husfvudbyggnaden och således midt sor stora ingängen, var upprest en med rodt kläde ölverdragen och draperad talarestol, hvars sotställniug var smyckad med blomstrande, i vaser planterade vexter, och på hivars ölversta rand tvenne stora, skönt arbetade, med lefvande blomster fyllda vaser prunkade. På hvardera sidan af talarestolen, nedåt gärden till, voro uppställde länga bord, prydde med en massa af de allraskönaste blomster. En stor del al stadens damer hade hela förmiddagen varit sysselsatte med att plocka och ordna dessa bordprydnader, ja många bade tillochmed varit behjelplige vid deras anbringande på borden och dessas fullständiga ordnande ester konstens och smakens reglor. Från hufvudoch sidobyggnadernas fönster sågo de nu glade och nöjde ned på den begynnande festen, i hvars försköning de sålunda både aktivt och passivt hade en väsentlig del. Då några af de äldre deltagarne onskade alt återvända till Köpenbamn med det ordinära bantäget kl. 9, blel, genast efter all signalen att gå till bords blilvit gifven, afsjungen soljande, af Christian Winther författade sång: Lytter til den Klokkeklang, Som i Tidens Tempel lyder, Og til hellig Kirkegang Freidigt Folkene indbyder! Sönner al det sterke Nord, Kaldte bid i Fred tilsammen, Troer J ei, et Alvorsord Parres tör med Festens Gammen? Hil og sel! — Ved IIroars Veld Ver velhommen fra det Fjerne! Glem en Stund det stolte Fjeld, Glem den klare Polens Stjerne! Sid med os ved Bögens Rod Paa de blomsterklaedte Strande; Aanden lad, lig Slegtens Blod, Sig med Aanden kjerligt blande! Den er jo en Drot, hvis Magt Har, med Evigbed begavet, Underlagt sig Jordens Pragt, Himlens Underverk og Havet, Men den bersker först paa Jord J sin Sommersfugls-Forvandling, Naar den fra sit Svöb af Ord