Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1847, sida 1

—F— äaäq —— ir r 57— — ——— Ett Engelskt yttrande em export: förbud. I anledning at ett gielvens at Hardwicke ylfrande i olverhuset om det onshvärda i ett före bud emot export al spanmåäl, anmärker Morning Chronicle för den 15:de Maj, bland annat följande: Den åsigten, att milara olåägenheterna af den dyra tiden och at bristen, genom ett lagsottud emot utförsel af lilsmedel, bar för den mindre eltertänksamme sd sorsja ögonkastet så mycket rimligt lör sig, att det iche skulle varit så förunderligt, om den, under landets närvarande sorhallanden, bade vunnit betydligt insteg hos folket. Det talar, esier vårt lörmenande, mycket för upplysningen och det sunda sörständet hos massan af våra Jandsmän, att under denna allmänna prosningens och bristens tid, iche en gång lällis en vink om en sådan åtgärd. Det finnes icke ens det rimgaste sken af behof att utveckla det omnämnda bjelymedlets gagnlösa och sarliga beskaffenhet. Man der all landet, utan nägon den ringaste ledning al statsmän eller journalister, mycket väl begriper, att ett förbud mot export skulle vara detsamma som att afshråcka fån import; att oinskränkt exportiribet är den väsendeligasle lockelse till insorsel, och att vi omöjligen hunna göra våra kuster mera inbjudande för höpmannen, än genom att lata honom veta, att det står honom lika fritt alt gå, som all stanna qvar. Den otvilveloktiga vissheten Jör sponnemålsproducenter och bandlande i hela verlden, all de här kunna göra med sin spanmål bvad de bebaga, att de bunns lemna vår marknad,