Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1847, sida 1

som ban tror all 4743 års förordning förbjudjt, samt att dylika möten få, genom till formen bestämda, från predikstolarna upplästa kungåarelser, föranledas. Nåvål, hvad annat hafva de som velat sorsamla sig vid Gamleby, sörsökt? Men, säger br Nerman, en sådan med: gifven rätlighet alser endast vissa ämnen , vemligen sådana, som utgöra en orten samläldt rörande angelägenhet, derjemte äro antingen ett rättegängseller eit ekonomi ä: rende, samt icke enligt författningarne annorlunda böra bebandlas? , hvariill br Nerman lörmodligen för att reda tanken, tillägger; det vill säga, i annan ordning, än den , som för råttegångs-eller ekonomi-ärendens handläggning är soreskrilveno, hvilken ordning han sedermera så tyder, att ingenting vore rät(fe: gängs-ärende förr, än stämning föregått, och intet ärende ekonomiskt, som icke afser de föremål, som i giundlagen lemnats till konungeng lagstillningsrätt ensam, eller 26:ie 2 10 kap, Rålteg. balken, och konung Fredriks sltadsästelse på lagen den 25:dje Januari 4736 omtala, samt saledes blott bero af landshösdingarnes och kollesiernas algorande. För att nu reda denna orgda, Lehosver man blott besinna, att en menigbet möjligen just kan behosfva samlas, för att besluta om slamning skall ske eller icke. Dpå han ju ej stämningen bafva föregått? Likaså kan den behosva besluta, liksom nu var fallet, om den bör ingå med en petition till konungen; om någul, som icke al embetsmyndigheter hunna på särskild ansökning asgeras. Just af denna art äp Iragan, som skulle soredragas vid Gamleby. Det gällde för menigheten i ett stort, rikt, vidlystigt och långe administrativt sorsummadi härad olt la begagna svensha solkets urgan-lo rått att öfs verlägga och besluta om en ansökan hos honungen; det gällde, atedigt lånkto, folkets urgamla petitllonsrått. Ått ej Herr Nerman älskor den, det veta vi — och undre icke derpå. Men att en regering, som vill anses bylla svenska folkets rått och lagbondna lrthet, skulle hunna föra elk sadant lörsök alt insbrånka denna sstihet, oanmärkt passera, det tånke vi oss icke måjligt, om vi ock i detta afseende måste finna oss af Herr Nerman inråhnade uti den stora Massa som vål kan tänka, utan att derfor kunna tänka redigt.