UTRIKES NNEIIELTLUE)LiR. FRANKRIKE. Paris den 44:te Juni. Ryktet att Bugeauds afskedsansökan ej blifvit antagen i konseljen synes visa bekräftelse. Marskalken har imellertid tagit afsked af Algerien och tyckes derigenom hafva lagt i dagen sin föresats all ej mera dit återvända. Ilvad hans så mycket öfverklagade expedition till Kabylien beträffar, så har den nye krigsministern generat Trezel i dep. kammaren, vid det tillfälle då algieriska frågan förevar till diskussion, i regeringens namn ösvertagit ansvarigheten för den sista expeditionen emot Kabylerne. Ministrarne halva dock beträfsande denna fråga lätit sig bomma sådana motsåägelser till last, att man kan taga för gilvet, alt Bugeaud företagit berörde expedition emot ministrarnes vilja och sedan tvingat desamma att öfvertaga ansvarigheten derlöre. Guizot, som i dep. hammaren med mycken värma tagit sig an marskalken, lär fruktat och ännu frukta att i marskalken erhålla en efterträdare samt önska att i ställe genom marskalkens utnämning iill krigsminister forstärka sin ministere. Den goda tanka man bar om den, såsom en djerf, klok och mensklig fältherre, ryktbare general Lamoriciere bar vunnit ytterligare styrka genom ett förträffligt tal, som han hällit i dep. kammaren uti algiriska frågan. Generalen försvarade på ett ganska lyckadt sätt algeriska eröfringen emot dess vedersakare. Ester detta tal ser allmänna opinionen i Lamoriciere den tillkommande krigsministern eller generalguvernören. I samma debatt Lamoriciere holl berörde tal, ansorde en annan talare, (Guizot sjelf) såsom beris på franska väldets befästande i Afrika, att då 4840 antalet af Fransmännen underdånige stammar blott var 40, det nu belöper sig till 1557, samt alt lribulen. som 4840 iobragle 28,597 Francs, nu uppgår till 6 millioner. Drottning Christine bar från sin neapolitanska resa, under hvilken hon äfven besökt Rom, återkommit till Frankrike och skulle den 14:de dennes inträffa i Paris. Till Spanien lär hon icke våga återvända. Frankrike tyckes icke komma att taga någon