Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1847, sida 3

—— — —— — —h— — ——.Ö— Ö? — att så lemna min pulpel, mina romaner och overksamhet, beger jag mig på väg iill Paris. Här uppehåller jag mig icke längre, än som behöts för att besöka och tala vid våra korrespondenter. Då råkar jag en gammal skolkamrat, som hviskar mig i örat, all Engelsmännen upprältal ett kontor på Helgoland och att redan ett litet larlyg lagt till vid kusten af Ostfrisland. Mera meddelade han mig icke, Föga betydande, såsom jag då ansåg detta meddelande, gaf jag ingen vidare akt deruppå och tog posthästär till Cherbourg. Jag hade dock knappt lemnat Paris, än rörelsen af min vagn meddelade sig at min inbillningskraft; och medan min kropp närmade sig franska kusten, flög min själ till Ostfrisland och svälvade omkring IIelgoland. Hvilken dumhet, tänkte jag för mig sjelf, att i Cherbourg köpa engelska varor, som jag måste betala tio gånger dyrare, än de äro värde, Om man vågar försöket att fara öfver till London? Det skall väl ändå i denna lesvande mur af tullsnokar finnas cit hal, hvarest man kan smyga igenom. Men hvad skola mina principaler säga? Latom oss slå den tankan ur hågen. Lyckas det, så skall jag synas dem ren som snö. Lyckas det icke .... nå då? Men det skall lyckas. Ännu sysselsatt med byggandet af dessa luftslott, ankom jag till CherDolrs: jag brydde mig emellertid icke om att öfverbjuda den mängd spekulanter, hvilka, liksom korpar kring ett as, samlat sig från alla trakter, af Frankrike, utan ilade, utan att tänka på ordspraket: en sogel i handen är bättre än 10 i skogen, tillbaka till Paris. Men nar jag nalkades barrieren, började jag någorlunda uppskatta de svårigheter, som uppreste sig emot min plan. Huru var det framför allt möjligt alt af våra korrespondenter erhålla en summa af 100,000 Frances för en affär, som jag icke kunde nämna utan äfventyr, alt genast bli arresterad. Här gällde det, att hitta på en förevän