Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1847, sida 1

2:NR äfven kommitterade hafva origtigt uppfattat rätta förhållandet. Likasom de tillstyrkt att qvarpar icke vidare böra åsåltas grundränta, utan, i likhet med sabriksinräuningar, endast till bevillning beräknas, anse vi, att enligt grundlagens anda icke nägra sedan 1809 tillkomne nyhemman och odlingor, bordt kunna skattläggas utan att de endast bordi till bevillning beräknas. Meningen med den skillnad, som i Regeringsformens 22 59, 60, 61, 62 och 64 uppdrages, mellan det gamla beslatinings-verket, de så kallade ordinarie inkomsterna, och det nya, eller de sakallade bevilluingarne, var påtag ligen alt på samma gång försäkra det allmänna och den enskildte om ett slut på godtycket och verkställande maktens inblandning i skatteväsendet. Det var dermed slut på de gamla skattebruken for nya forhallanden; och beviset härpå ligger närmast i 4812 års riksdags bestämda sorklaring, att all dittils oroterad jord sramdeles endast skulle extra roteras: således ingen ordinarie rotering mera ifrågakomma. Den gjorda nya ordinarie roteringen är säledes olaglig. Lis kaså äro alla nya skattläggningar i strid med vär grundlags mening och ett odlinaslusten före qväfvande oting kommitterade bade bordt inse oklokheten af ett sådant system i ett land, der ännu mera än dubbelt så mycket jord finnes att odla, som der ännu är upptagen, och således tillstyrka dess upphörande. I allmänhet beklage vi, att kommitterade, som i så mycket visat sig ega skicklighet, kunskap och god vilja, att på ett förtjenstfullt sätt utföra sitt uppdrag, synas hafva med nog mycken förkärlek för de bittills rådande kameralistiska principerna och sor liten benägenhet för införandet af ett rationellt beskattningssystem, behandlat hulvudfrögan, som väl synes bordt halya varit, icke allenast att lörenkla? skatteväsendet, utan alt älven göra det så fornuftigt, tidsenligt, rättvist och lindrigt, som möjligt. bet är visserligen sannt, att då Regeringen endast i kommitCen insalt kameral-tjenstemän och undvikit att lata nägra röster der höjas ä folkets vägnar för andra principer, så har detta med skäl kunnat tydas såsom en vink, att blott behandla den formella delen af ämnet. Men af sådane min, som de vu med uppdraget anlitade, hade en välviljande Regering säkerligen med bifall bordt emoltaga älven en framställning om skatteväsendets allmänna grunder och huru dessa i vårt land kunde och borde tillämpas. I kommitterades utlåtande, angående dispositionen af ordinarie räntor, kronotionde och boställen förekommer en utredning af alla, angående de s. k. ordinarie afhorlningarne förut fattade beslut, samt soreslas, (i olikbet med kammarkollegium, som vill bibehålla en dej afkortningstitlar, såsom i kollegii tanka beredande kontroller på jordens tillvaro, beskaffenhet och skyldigheter, m. m.) att jemväl dessa böra försvinna och andra råntor icke i råkenskaperna debiteras, än som af de skattskyldige skola erläggas, med undantas blott i de tall, då befrielsen från räntorna innefattar anslag för ändamål, hvilkas alla kostnader böra af räkenskaperna utvisas. Alla andra räntor, som icke komma att ulgå, behöfde blott i jordeboken inom kolumn antecknas. Efter denna princip skulle de räntor och den tionde, som afkortas för adeligaoch säteri-samt berasfrälsefribeter äfvensom under uppodling varande lägenheter, samt ödeshemman, ifrån räkenskaperna uteslulas. Äfven skulle så lorhållas med de räntor, som askortas lör förläningar på bestämd tid för Kongl. slott och kongsgördar, samt för arrenderade hemman och lägenheter, med undantag af Sala sillververks anslasna räntor. Allt detta synes vara ganska antauligt, och kunde når som helst införas. Önskvärdt vore dock, alt genom hela beskattningsväsendets anordnande på ett annat sätt, i enlighet med hvad förut här yttrats, jordens skattebördor, efter förmögenhet och inkomst. det vill här säga: