Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1847, sida 1

——— : Q ..—————————————— A— — — AAl W——Qn —b4 tanka, under en vexande industri, ett ordnadt myntväsende, en stadgad statskredit och möjligbeten till ett näringslilvet och statssormögenheten på samma gång förökande bank-system, en lätt och inga betänkligbeter väckande sak, att afskaffa dem — först hemmantalsoch sedan jordeboksränlan. Alla de skäl, kommitterade anfora för dessa räntors bibehallande, och som egentligen sokts i deras ojemnbet såväl olika ofster emellan, som i samma ort, halva icke kunnat ölvertyga oss om hvarken rättvisan eller nyttan af deras bibehållande. Tvärtom balva de osvertygat oss, att ingen annan utväg finnes att komma till en billig och för staten samt individen lika fördelaktig beskattning a jorden, ån att, så fort ske kan, afskafla dem, och lata enhvar efter förmögenhet och inkomst bidraga till stats-underhallet. Genom en sädan genomgripande, men genom sjelfva sin stora viat hela sawhbällets kraft sorohande algärd, skulle man halva tillika banat en lätt väg för erhållande af likhet i de särskiuta onera och besvär, som nu vidlada olika hemmansnaturer, och som kommitterade sjellve soreslagit alt soka utjemna, men pa nagra sätt, som förutsätta alt direkta uppossringar skulle goras af de nu derisrän bestiade jordegendomarne, och som således innebär en belanhligare krånkning at giina försäkringar och eganderälten, då deremot en efterhand skeende lindring i gamla grundskatter icke kan komma att drabba de nu icke, eller lindrigt betungade jordnaturer, utan sparare tvärt om, genom ett allmännare högre värde å all jord, samt jordbrukarens förbättrade vilkor, återverka fördelaktigt älven på dessa. Kkommitterades förslag om rättighet att utan lösen erhålla skattenatur slör all under åborätt upplaten kronojord, anse vi vara ganska välbetänkt. Denna upposlsring å statens sida är en ringa sak emot den såkerhet for den enskilte och den enkelhet i statens kammarverk m. m., som derigenom vunnes. Hyad hommitterade yttrat om förenklingen af grundräntorna och tionden, eller att de borde utgå endast i penningar, sedan de först blifvit förvandlade till spanmal och smör, är utan all fråga bade upplysande och bevisande sor förenklingens nodvåndighet och nytta. Men då vi antage det rättaste vara att alldeles asfskaffa dem, får denna del naturligtvis för oss ett ringare interesse. Vi vilje dock erkänna att, om wan ej vill eller han i roten alhjelpa hela det felaktiga i detta skattesystem, så vore det önskvärdt, att Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades förslag, älminstone beslutade denna förenkling. Man skulle troligen elter en sadan blifva ännu lättare öfvertygad om rigtigheten af vär sats: att det är lika behosligt, som mojligt, all göra ett slut på hela det gamla skattesystemet. Ibland de flera vålarundade tillstyrkanden, kommitterade i öfrigt afgifvit, angaende sättet för afhjelpandet af en hop ränteförenklingar, eljest försvarande lokala utlagor m. m., hasve vi funnit, alt kommitterade utlofvat ett särskildt utlatande om upphörande af dagsverksskyldigheterna; men tillika hafve vi med sorundran sett, att de afuilvit et förslag till godtgörande af denna prestation, som skulle förutsätta, att en sädan godtgörelse skulle af enskilte utgöras. vi tro deremot. att den borde, om ej i alt, så åtminstone till det mesta, utgöras af det allmänna; och erinre om, att hvad angår dagsyerksskyldigheterna till kungsgårdar och boställen, så har den lagligen upphört, genom ett, för mera än 400 är sedan af Rikets Ständer fattadt och Konungen sanklioneradt beslut, ehuru detta icke blifvit af vederbörande verkställdt, under aristokraternas och militärväldets inflytelse. Ått efter ett sekel visa, att dessa icke mera hade makt att kränka tydlig lag, synes oss vara en ren pligt af en lagstiftande makt, som har någon känsla för laglig rätt och sitt eget anseende.