Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1847, sida 1

deles öfvergifva densamma, naturligtvis på goda grunder, som de sormena. Det är således dessa, som skola blifva föremål för vår pröfning, emedan det i föregående art. är visadt, att geundsatsen verkligen kan frånträdas, om understödsgifvarnes fördel är detmed sorenad. Men innan denna pröfning företages, måste vi nämna några ord om den slutkonst, som Stånderna synas hafva begagnat, då den icke utgör ett enstaka fenomen här, utan tyckes sär deles gouterad af vär tids lärde och statsmän. Ständerna resonera så här: Alldenstund en gemensam fattigvärd för hela riket, hvilket består af ölver 4000 socknar, skulle blisva alltför kostsam Åc., alltså bör hvarje ensbild socken bafva sin särskilda fattigförvaltning. Från 4000 socknar till en enda, hvilket ofantligt språng! Finnes det då inga mellanstationer? Hafva vi icke härader, hafva vi icke län och stil? Det ligger utan tvifvel något stort i detta djerfva saltomortal. Aut Cesar, aut Nihil; antingen fullt råttsenligt eller ..... Vi tro likväl, att det icke så mycket är denna beundransvärda storsinthet, utan sastmera den gouterade slutkonsten, hvilken söranledt Ständernas beslut, ehuru de icke hafva vågat eller velat med tydliga ord uttala den. Det var en enshild man förbehållet att utsäga ordet, en man öfverböljd af sin konungs nåd, beundrad för sin lärdom och sin skarpsinnighet, och högt aktad, som en al Svenska kyrkans pelare, samt fullkomligt släckfri i sin enskilda vandel. En half rättvisa är sämre än ingen, yttrade D:r Reuterdahl i presteståndet vid 1844 års riksdag, då frågan om lika arssrätten sorevar. Detta är en högst begrundansvård sanning, troligen ett resuliat af H:r Doctorns grundliga studier och sanna religiösa bildning. En half rättvisa är sämre än ingen! Det vill med andra ord säga, en hel orättvisa är bättre än en half. Har jag tagit en menniskas penningar, kan jag gerna laga bans lif, emedan milt brott derigenom minskas. Önskeligt vore, att en sådan bildning icke mätte sprida sig till vara s. d. kronoarbetsharlar, enär de då troligen skola taga lifvet af en hvar, som de bestjäla, för att lugna sitt samvete, och snarare få förlåtelse för sitt brott. Ilvilken revolution förestår icke i vår brottmals lagstiftning, sedan denna sanning bunnit sprida sig älven utom presteståndet ! bå, enligt samma Herrars omdöme, en half bildning är vida sämre än ingen, må Ins. vara urshublad, om han, som endast är hallbildad, vågat i det föregående framställa en alldeles motsatt Ööfvertygelse den, att en orättvisa omöjligen han berättiga till en ny, äfven den aldra minsta; hvaremot enligt D:r R:s åsigt en orättvisa sorpliglar till ännu slera, tills dess måttet blilvit fullt. Hegel, hvilken likaledes ansågs for en af vär tids mest bildade och skarpsinnige män, bevisade utförligt, att en half sanning vore en osanning, och drog deral den slutsats, att alla jakande omdömen vore osanningar, och att sanningen låg i deras motsats, d. v. s. i osanningen. Ilärpå grundade ban sin lo ik eller sanningsvetenshap, en så tillvida bastant grund, som den innehöll en bastant osanning. Ins. kännericke, huruvida våra filosofer begagna samma grundval; men de torde i sådant fall icke allt för mycket få lita på byggnadernas soliditet ?). Man måste falla i djup Se Hegels logik: det jakande omdömet. Om jag t. ex. såger : Menniskan är dödlig, så suger jag endast en half sanning, ty det finnes många andra, som äro idet) dödliga, t. ex. djuren, och mennishan är mycket mer än dödlig. lInn ar bland annat road af sofismer m. m. Mon en half sanning år en osanning, och i dess motsats ligger sanningen. Alltså är menniskan icke dödlig. Gud nåde likväl den, som litar på detta, ty alla våra stora ljus, äfven de störsla solarne, hafra åtminstone hittills utan undantag slocknat, och deras vishet har vanligen snart följt dem åt. Den, som, trött vid detta lifrets vedermöda, önskar äga visshet