Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1847, sida 2

AAA . — A N d bröd. Red. af Skånska Posten har från en af sina vänner fått mottaga nedanstående uppsals, för hvars meddelande rätta tiden nu torde vara inne: Beklagligtvis hör man nu allmänt, att den, genom de ovanligt uppstegrade sådesprisen, samt potatessjukans och brånvinsbränningens samverkan, länge befarade hungersnoden bland den sattigare klassen, särdeles på landet, inträffat samt alt bark och agnar, i brist på annat, tillitas. I dessa beklagliga brodsurrogater finnes likväl ej något för menniskan födande, då deremot en del Mossarter, som till största ymnighet vexa i vara skogar, innehälla ett för menniskor och djur så kraftigt sodoämne, att knappast någon vext deruti kan öfverträffa dem. Man har trott sig göra allmänheten en tjenst genom att härpå fästa uppmärksamheten, och är osvertygad, alt, om de upplystare bland landtmännen underrättade och uppmuntrade de nödställde att begagna desse så lätt ätkomlige nåringsmedel, de ofelbart skulle skorda tillfredsstållelse och tacksamhet. För att lätta uppsokandet al dessa mossarter, må en kort beskrifning om dem lemnas. Lichen Islandicus, ls la ndsmossan, torde vara så allmänt kånd både till utseende och egenskaper, att den ej vidare behosver omordas. Den vexer ej heller till större qvantiteter i våra skogar. Beeomycis rangifermus, ren mossa, vexer i de flesta skogar på marken, är till färgen hvitgrå, stötande i gult med trinda, pipiga, ett par tum langa grenar, i form al en liten buske, som kånnes stråf; de yttersta små grenarne nagot strälige och i spetsarne nedät lutande samt försedde med runda, mörkbruna knoppar i ändarne. Lichen Jubatus, skägglaf, tagellaf, vexer ymnigt i alla skogar, mest på barrträd, i långa tolsar af 4 å 112 qvarters längd af gråbrun, något glänsande särg samt stöter i grönt, då den är vat och bestär af fina, långa, tagelliha trådar, som äro grenige, slaka och nedäthångande. Usnea plicata, ragglaf, toflaf, vexer likaledes i stor mängd i våra skogar och hänger der på grenar och stammar till 4 a 2 qvarters längd samt derutölver; den år mycket geenig, och dess grenar äro öfverklädde med en blekt gulgrön skorpa, som lätt afgouggas, då en broskaktig hvit träd, liknande tagel, återstår; här och der sitta sroskalar eller trillor af mera gulaktigt utseende, som bafva från kanten utgående strallika trädar. Dessa mossor samlas bäst efter regn, läggas i ett stort kärl, hvarvid, medelst pågjutet kokande vatten och omrörande, all orenligbet väl frånskiljes. Mossan förvälles derefter och upptages, utbredes att torka och omsider males eller endast söndergnuggas till mjöl. Med 14 sädesmjol såsven utan) tillredes deg, som på vanligt sätt jäses och gräddas. Detta bröd kan förvaras läng tid utan att skämmas eller färsamras. Med lika mjölblandning kan med mjäk kokas en välling, som är både smakande och födande. Har man tillgång på rötter eller torkade bär, som kokas i vatten och detta sedan afreds med mjöl samt kokas 12 timma, så fås lkaledes en södande soppa. Nå macearng ebala användaa till lIrantur hära