Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1847, sida 1

ningarnes numera så betydliga tillväxt. Det är visserligen sannt, att Åmerika kommer att deraf draga en stor och kanske den största fördelen. Dess lolks verksamhet, eggad af frihet i all väg ja man ban nästan säga äfven af skattefrihet, skall begagna konjunkturen mer än de i sina näringsband hindrade och under svåra bördor arbetande europeiske folken; men älven Amerikanarne kunna ej genast medhinna alla de förarbeten för odlingar och transporter, som måste föregå innan de kunna fylla behofven och undersälja oss. Det beror säledes ännu af oss att draga nytta af den tidpuukt, som är, och alt med de krafter, Vi derigenom kunna vinna, söka att fortfarande täfla med dem, en sak, som alldeles icke är omöjlig, om äfven hos oss lag och frihet, och ett förnuftigt beskattningssystem uppmuntrade folkets kraft och verksamhet samt betryggade industrien och handeln. Frågan är således icke såsom, illa nog, många synes bafva uppfattat den: att bindra slegring i spanmalsprisen inom oss, på det arbetaren skall kunna lesva af sin vanliga dagspenning, handtverkaren lemna sina tillverkningar for lika låga pris, de stora egendomsegarne afspisa sina stattorpare och tjenare med samma stat och löner, eller fattiginrättningarne kunna anskaffa bröd och underhäll åt sattigbjonen för samma penning, som öfligt varit; allt detta är underordnadt den stora frågan, den nemligen: Skall Sverige kunna uppträda på Europeiska spanmålsmarknaden såsom handlande nation, köpande och säljande, och ömsom förseende sig med sina behof, ömsom afsättande fördelaktigt silt öfverflöd af jordbrukets alster? Och med denna fråga år oskiljaktigt förenad med den: Skall vårt jordbruk, genom deltagandet i den stora konjunktur, som nu uppstått, kunna forshaffa sig en sådan styrka, alt det framdeles under vanliga förhållanden kan fylla landets behof och afven asyttra till utlanningen? Huru nödvändigt det är, att med mogen besinning betrakta dessa frågor, synes bäst af de ringa framsteg, a t ej säga betryckta tillstånd, hvari en del andra hos oss tillkonstlade näringar befinna sig, samt huru hotande det redan visar sig for vår jernhandiering. Det är allt skål, att derföre uppmuntra jordbruket och boskapsskotlseln, med alla sig dertill erbjudande medel, och intet är så afgörande, som den fördelaktiga afsäliningen; ingenting så motverkande som nediryckia priser. Det är väl bekant, att man j allmänbet anser de goda priserna på landtmanna-prodykter vara en fördel för ett lands industri. be, som förlägga fabriksoch slöjdindustriens alster, prisa de låga spanwålspriserna, söka nedsätta arbetslonerna efter priserna på lifsmedlen, och säga sig lättare kunna då sässa med utlänningen, Alt detta är ett af dessa bortblandniogsförsök af sanningen, som egennyttan så ofta lilläter sig, är dock tillräckligt bestyrkt af ersarenheten, Då goda skördar medjsora nedsättning i landtmannaprodukternas pris, visar sig deremot, af välkända skål, alldeles motsatta resullater-. Arbetarne söka höja sina vilkor, just emedan de ej så mycket befara bebofvet. De söka vida mera att bosätta sig och blifva sina ena; man kunde till och med såga, de vilja ej arbeta så, som eljest, ber åter landtmannavarorna hafva någorlunda pris, ser man hela folket liksom lifvasafden jordbrukande klassens belatenhet. penna hlass blir mera konsumerande, på samma gang den producerar mer. Man har sett Englands industri framgå på ett förvånande sätt, under det att ett onalurligiä jordbruhssystem till en öfverdrifven höjd stegrade landtmannavarornas pris. Fastån denna öfverdrift, liksom all annan sådan, var ett oting, och fastån engelska industrien kommer att finna sig ännu bätre af ett naturligt system, en fri spanmalshandel, så bevisar detta förhållande likväl, att en stegring i svenska landtmannapriserna alldeles icke be