Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1847, sida 1

murar icke mindre ån 21 konstnärer. Du förs vånas; ty så många ha kanbända aldrig gästat Stockholm på en gäng; men lugna din höfvudstadliga fåfänga, min vän! De 19 skall jag, om du så öuskar, genast rabattera. De utgöras nemligen äl ett asleyermarkiskt musiksällskapo, som gifva aåkonserter ä la Strausso, dervid ett urval af deh nyaste tyska dansmusiken upplöres: Onekligen hör man dem med nöje; ty deras precision och ensemble är fullt ut så god som Lanners; Fabrbachs och Lumbyes orkestrars — och hpad orkestrar beträslar, äro vi just icke så bortskämda här nere; — men nöjet hade säkerligeh varit större, om de låtit böra sig i fria luften: detta lärer väl blifva tillfället i Stockholm, dit de nu ämna sig och hvarest de troligen komma att utbyta sina eå la Strausso mot åå la Musärd i Teådgårasloreningens lokal. dag spår ätt de blitva farliga medtäslare till Herr SehnötZinger; icke endast så länge sorgmånaden öfver hans uhpbrunna instrumenter räcker, men äfven sedan han, en oy Bosco, spelat ihöp dem igen: I går afton bade vi det nöjet äl för första gången göra Br Gulomys bekantskap. Ryktet bär icke sagt för mycket; då det i honom löfvade öss en talang af första ordningen. Hans välde öfver sill instrument är lika så mirakulöst, som vatiationerna olver Annd Bolena och Sommambula, dem han lät oss böra. Den sistnämnde hjesen, eu fyrvatkeri af halsbrytande satser; utlofdes med den mest osverlåägsna säkerbet; det vore nu blott ätt önska, sedan Ur G: visat ose sitt måsterskap i den vägen; att han ville sågna oss med produktioner af en mera klassisk OCK vårdefull natur, om han, som vore att önska, ändu gifver en konsert före sin afresa. Den Unge pianisten Ludv. Norrman; som ackompagnerar Hr G. på hans resa och hans konserter; utlördö en capriccio af Mendelsobu på et ganska sörtjenstsullt sätt. En märkvärdig företeelse vid denha konsert var eljest; alt den bekanta sköna trion ur Wilnelm Tell al några amatorer utsordes i duett. Tenoren var vemligen hell igenom alldeles borta, antingen nu detta skedde i distraktion, eller att han al förtjusving öfver Hr Culamys spel var, bvad tysken kallar; gäng weg. Imellertid — borta är borla. Och detta om de vwärvarande. Det bästa gömme vi till sist, och bland de fränvarande, som komma skola, nämner jag, i den ordniag som de hitväntas: Monsieur Stanislas David, atPyskarnes näde professor; för resten en oung parisisk litteratör; som i ätskilliga tyska städer samt i köopenhamn gilvit :eerariotis littörairesd dramaliques, de der varit upptagna med mycket bila. Med ett vackert yttre förenar han en vacker diktion; och med det vackraste skågg, den Vackraste organ. Hans föreläsningar lära vara al samma halt och art som Surors, men en specialitet hos honom framför den ättabla grefven är den; att ban till afvexling ömsom sjunger någon romans, ömsom till tal och MÖSik härmar nägon af Iranska scenens korypbeer, sasom Mill Rachel; M:me Dorval, Mr. Bocage m. sl. Häritraw lärer ban ämna sig till Stockholm och S:t Petersburg; och efter jag nu en gäng gifvit mig ut på Wahrsagerei, så spår jag, att han komwer att gora stormande lycka hos Stockhofmarne, och all de för honom komma ant glomma ända till minnet af hans soregånaare. Le ros est mort — vive te roil skola de tänkas — EF slutet af innevarande månad kommer Ch. Kelfermann nil och medför denna gången, utom sin violoncell, älven sin såstmo, den älskvärda dansösen Caroline Fjeldsted, som, numera sullkomligt återställd från den knäskada, hon ådrog sig under sitt vislande i Paris, ayligen uppträdt på Kös penhamns theater; der hon rönt det mest enäthusiastiska emottagande. De beledsagas af en solodansor, hr Funk, från Köpenhamns balett; och ämna på störa? theatern (vår lilfa? är — sic itär ad astra — numera förvandlad till eti magasin) gilva 5:ne representationer, hvarefter de begifva sig till Norrige för att i Juli inträffa ALAD 3