— t.— —— — — Till em vän i Stockholm. Du beklagar oss, Gotheborgare, som ou — såsom du uurycker dig — under våren och hela sommaren mäste lefva af reminiscenserna af våra vinternöjen; men mokera du dig lagom; prorlitlel Vi äro alls icke sä vanlottade, som du sormenar. Det är väl sannt, att J, nära nog hela året igenom, halven denna oändlighet med maskerader och dansnojen, vare sig nu i Kirsleinska huset, vid Djurgardsbrunn eller på Norsborg, oberäknadt alla olriga dansanta seglalser på Mälaren; men hvar sak för sig, tycka vi, och sedan wan under vintern polkat sig mänt till lr terlighet, skall man i sanning vara särdeles hallblodig för att hunna dansa slavanka vid 30 graders värme. Också år hos oss, efter de första våtpvindarne, Terpsichore liksom bortblast, och Thalia och Euterpe intaga hennes plats; det vill med andra ord såga: utlandets och inlandets konstnårer, de der under vinleru täckts insamla de stora städernas guinger,; srancs och thaler, anlända på våren för att på smakens och konsssinnets probersten undersöka Gotbeborgarnes fiulödigdhet. i F närvarande ögonblick tistas inom våra f. d.