121 — — — ner 28 å 50 R:dr tunnan. I tidningarne har man läst, alt i Blekinge fråga blilvit väckt, att från kronans magasiner utlemna säd till folket, emedan förråderna bade på landet och i städerna äro hogst ringa, och derjemte har hushållningssällskapet uppmanat länets förmögnare innevånare att sammanshjuta till de beböfvande och alla dem, som mäste köpa spanmål, till utsäde, på det ej en större del af jorden må bli obesådd, och nöden sämedelst fortplantad äfven till nästa är. Enligt sednare underrättelser trån Blekinge, har man äfven der nodgats tillgripa barhbrödet. I norra Halland är åfvenledes nöden och sorlågenheten i hög grad rådande, ty medelst de hogt uppjagade priserna på spanmål blir det omöjligt, äfven för en stor del hemmansbrukare, alt köpa nödigt utsäde. I en enda socken (Olmevalla) skall, enligt tillförlitliga underråuelser, omkring 700 personer vara blottade på alla medel till lifsuppehälle. Uven i Skaraborgs län, till och med i trakten of Lidkoping, der ett stort parti spanmal är upplagdt for export, har man mycken Svårighel att få köpa spanmal till lifsuppehålle och utsäde. Sådant är äfven förbållandet i Skåne, der exporten redan varit i full gång och medtagit dervarande förråder, tillfölje hvaraf priset på råg stigit så, alt man iHelsingborg i medio af April gaf 25 Rdr tunnan, och det med ganska knapp tillgång. Bobuslänska skärgårdens belolkning, som befinner sig i samma beklagansvärda belägenhet, som de beböfvande på de fleste andra ställen, har nyligen varit ett föremål för vålgörenheten. Det är till förmån för dem, som Gotheborgs damer genom sorsälda handarbeten samlat en större summa. Sadan år den närvarande ställningen i landet, blott så vidt ins. bar sig bekant; men som en olycka sällan kommer ensam, föres äfven en jemmerlig klagan ölver den allmänt rådande soderbristen, sorsvarad derigenom, att landtmanven belinner sig ulblottad i flera alscenden, och bärtill kommer, att den sena vären älven i betydlig män bidrager alt gora denna brist ännu mera känbar och iballande. Ånnu den 22:dre April voro skogarne i Småland på flera ställen fulla med snö, och sjöarne buro så, att man obehindradt färdades med lass på vintervågarne från Wessbo härad till Halland. Ålven inom Gotheborgs stad klagas, och det med skäl, olver de exempellost hoga priserna på såd och potatis, och nöden bar tillfolje deraf betydligt ökat de skaror, som på gatorna och i busen anropa medlidandet, samt inträngt i mången boning, sran bvilken arbetssfliten och omtankan sorr alhållit densamma; men detta sorhallande kan möjligtvis i en större handelsstad något sorändras, da sjökommunikationerna obverallt bli öppna för en storre tillförsel. Således har insändaren mindre såstat sig dervid. beremot fordras det till förekommande al den allmänt radande noden på landet, kraftiga och genomgripande medel, och man kan saledes ej nog varmt och kraftigt anropa landets Styrelse, att i tid hehjerta detta. Vi hafva ej nu, som förr, andra staters osverskott att pårähna, da vara egna förräder äro tomda, emedan nöden är allmän, nästan osver hela Europa; — ett lorhallande som ios. i sin framställda fråga äfven äberopat, ocu som säkert ej inträllat i mannaminne. Genom ofvanstående mörka, men beklagligtvis sanna skildring af ställningen i landet, torde såval den ofvannåmnda notens innehåll, som en insåndares snack i Ldköpingstidningen till en stor del vara vederlagde; men som Lidköpingsinsändaren synnerligast åberopar alandtmannens fördel under närvarande konjunktur, utländska kapitalers inflytande i riket, ökad arbetssortjenst, en lilligare sjesarta m, m.; så kan här vara på sitt ställe att få utredt, hvilka som härpå vinna eller förlora. Vi börja således med landtmannen. Det torde vara allmänt bekant, att genom det nedtryckande skattesystem, som hvilar på jordbruket, den svenska bonden till största delen befinner sig i den belägenhet, alt han om hösten tvingas att till hvad pris som helst vända sina produkter i penningar för alt kunna erlägga sina skatter i rättan tid och undgå kronobeljeningens hemsökelser. Till