Article Image
11 tudJClUGIC1CII (NLII BEER T T 00 777sss — git en mera bestämd och hotande karakter, och ropet på hjelp ej längre later nedtysta sig, så är det en pligt att bryta tystnaden och i dagen framlägga sanna sörhällandet. Utaf den af statskontoret sörlidne höst till k. Majzt afgifna berättelse om årets gröda inhemlades, att den ansågs vara god endast i ett län, Norrbottens; öfver medelmatlan i eti dito, Ve. sterbottens; medelmåttig i 42 dito, hvariblang de mest folkrika och under vanliga år sädesproduceraande, såsom Upsalas, Södermanlands, Östergöthlands, Chrislianstads, Malmöhus, Nerikes och Westmanlands; under medelmältan i 9 lan, såsom Calmar, Jonköpiags, Kronobergs, Skaraborgs och Wermlands, samt missvext på Gotiland. Dessutom uppgass vid samma tid att potatisskörden öfverallt slagit fel så, att den knappast gaf hällten askastning emot förra aren, och alt dessutom den ringa skörd, som af denna rolsrukt erbällits, på flera orter till en stor del var angripen af torröta, eller den s. k. potatissjukan. När man härtill lägger, att nåstan alla äldro spanmälssorråder i länen kring Stockholm voro medtagne genom missvexten i Upland, så synes häraf, att någon restriktiv ätgärd från Regeringens sida långt för detta varit af behosvet påkallad, eller att atminstone den olycksbringande bränvinsbränningen bade bordt blitva inskränkt till en kortare tid. Som den afsjukdomen angripua potatisen fiek tjena till anledning att tillata denna under missgynnande är isynnerhet förderfliga industri, hade brännerierna gerna hunnat konsumera den sämre potatisen på 6 veckor, och dermed hade det bordt vara slut. Då brånvinsbränningssragan förliden höst ventilerades hos Regeringen, och bränviasinteresset ville gora sig gållande, under söregisvande att få nya al den skämda potatisen, yttrade en af Skanes större pränvinslabrikanter till ins., att om vi få lof att bränna den sjuka potatisen, så ta nug den och den stryker icke afven den friska med. Det låg en bedrollig sanning i detta upprigtiga yttrande, ty det, hvarmed tusentals familjer kunnat lilnära sig, nar nu biilvit uppslukadt i de stora ängbrännveriernas Ginnungagap. bet hvilar en hemsk förbannelse öfver värt arma låde-nesland genom det onaturliga sorballande, all den ädla och närande jordirukt, som är den fattiges brödstycke, ofta äfven hans enda sofvel, under hvars åtnjutande ban nojd och belaten framsläpar sitt lif, skall af den förmögne undanryckas bonom, sor att deraf bereda ett medel till hans kropps och själs fördert! Med förtviflan målad i de insjunkva ögonen höja nodens barn sina klagorop bäröfver. Matte man lyssna till dem medan ännu tid är, och en gång för alla komma ihåg, att menniskan kan lefva utan bränvin; men ej utan bröd! Då Regeringen mabända ej utan Rikets Ständers medgilvande vill sorbjuda spanmalsexport, så återstår numera blott ett enda medel att qvarhålla det, som ånnu återstår sor landets behof, nemligen att pabjuda en bög utförseltull på spanmal och potatis, och detta snart, medan något finnes qvar att utföra. Det är till pakallande af en sadan åtgärd, som insändaren nu går alt framlägga de fakta, han i detta maktpåliggande ämne samlat. Det är genom tidningarne bekant, att undsätt-ning har blisvit begärd al landsholdingeembetena i Calmar, Blekinge, Ellsborss, Gotheborgs och Bobus län samt llalland, och att troligen ännu flera lära anmäla sig i samma afseende; men såsom ett bevis uppa, buru otillräckligt ett sådant af Regeringen beviljadt län är ibland det stora antal, som i år behofva hjelp, kan ins. anfora elt exempel, berättadt af fullt trovärdige personer. I åtskilliga pastorater al Marks härad ar de beböfvandes antal så betydligt, all en verklig hungersnöd är att befara. Om det af Regeringen beviljade räntefria lanet till Elfsborgs län, utgörande 25,000 R:dr banko, fördelades endast inom nämude håärad till alla dem, som deraf de långt mera agitera in lugna sinnena. Tiden skall snart utvisa, hvilken som haft rätt: de, som konsequent kumpa för fria handelsprinciper, eller de, som äfven för dem fordra undantagslagar och följakteligen under a fa håällanden med höga röst nämrfa

4 maj 1847, sida 2

Thumbnail