Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1847, sida 2

mer denna tillforsel att jemna priserna 1 det öfriga Europa, så sträcker sig denna fördel äfven till oss. Med hvad vi nu sagt vilja vilikval blott antyda, att öfverdrilter egt rum, och det är ej vår mening att uppmana till en skadlig säkerhet, ty med brist i halfva Europa för vära ögon, balve vi allt skål att vara betänkta på framtiden. I frågor af denna art villas ofta mängdens omdöme, och man finner mån med sundt och klart förstånd och förmåga att sannt och rigtigt bedöma hvarje annat sörhällande, likväl der vid lag förledas af en uppskrämd silanttopi, att offra ot populära fördomar. Nästan alltid, ända intill sednaste tider, har man ansett handeln med spanmål böra underkastas andra regulationer, än som äro gällande sor ofriga artiklar, och mången, som vanligen ryggar tillbaka för hvarje Regeringens inblandning i folkens industriella verksamhet, skriker under tider af nöd högt på Regeringens mellankomst. Man har likväl alltid funnit, att inblandning af de maktegande i dylika saker haft ev verkan, alldeles motsatt den asyllade, och en stigande in-igt i bandelsvetenskapen och erfarenheten alt den fria handeln ar städse det verhsammaste medlet att förekomma brist och jemna priserne halva i flera länder loranledt en upplystare politik. Vi halva nyligen sett England och Skottland, båda behöfvande, exportera till Franktike, och det bungrande Irland bar hvarje vecka sändt 235 å 40,000 tunpor hafre ensamt till London. Den åtgärd, vi derföre anse 3egeringen, med en klok hänsigt till framtiden, böra vidtaga och bvartill vi tro oss böra i landets namn allvarligen uppmana, år all ofördrojligen öppna våra hamnar för fri import af all slags spanmali i alla nationers fartyg. Vi komma derigenom i liha sormänlig stallning som andia nationer, behosva ej repliera endast på våra egna förråder, och visar det sig längre fram att dessa åro otillråckliga, hunna vi 17281 ofverlemna åt våra kopmäns soretagsanda att från annat hål sylla dem. Att tillgang till våra, jemsorchevis ringa henof skall finnas att tillgå i verldsmarhnaden, bör väl ej betvislas, utan att man dersore behöfver, sasom obetingade, antaga uppgifterna om de ofantliga tillgangarne i kyssland och Åmerik a. I alla fall kunna vi vara temligen öfvertygade, att så länge priserna i landet äro vinstgifvande, kommer nelt litet spanwal att uttöras. Man påstar visserligen, alt betydliga försäljnivgar till utJandet redan skett, men, enligt hvad högst tilllorlitliga, oss meddelade, uppgilter gilva vid handen, äro dessa påståenden ofverdrifna, hvilket, eller hvad vi nyss nåmot, ytterligare bevisas af den tillaang på spaomal att leverera, som annu liones i marhnaden. Vilja deremot honsumenterna ej sorse sig med sina behos till jemsorelsevis moderata priser, bor man ej sortänha kopmannen, det ban söker på annor ort all realisera sina till höga priser inköpta tager, hvilhas hållande utosver en sådan konjunktur som den närvarande han för honom vara förenadt med ofantlig risk. For vår del anse vi Regeringen i närvarande sall allorval uppfatta maximen pas trop gouverner, for att på annat sålt, än vi föreslagit, inblanda sig i saken. Shulle den likväl utfärda eu förbud, kommer vår belägenhet sannolikt ej derföre att förbättras, utan förbudet han möjligen ha en alldeles motsatt verkan, byilket straxt skall visas. Vi halve visat, att, med fri utoch införsel, tillfalle är lemnadt oss öppet, att på samma vilkor som andra nationer förse oss med våra behol i verldsmarknaden, att priserne wöjligen blilva lemligen höga; men att just dessa höga priser äro den bästa garanti för våra behoss fyllande genom import, och i tider al brist måste det väl städse blilva hufvudsaken att behofven bli fyllda. Men antagom nu, att forbud utfärdas. En panisk förskräckelse genomilar då marknaden. Priserna falla på en gång. Alla önska sälja, — några dertöre, att de ej kunna hälla, andra derlöre, att de ej bafva lust all hälla sin dyra säd till ett annat är, då i priserne möjligen kan inträda ett sall af ända till 40 R:dr per tunna — och taga heldre den första gifna, än den sista ) Ja vi skulle t. o. m rilja föreslå, alt Rete dare upphäfde importtullen å