nya sorlägenheler. om elt vistbus eller träd. s8ård plundrades, så föll genast misslankan på bonom; om en alguazel (polisbetjent) erhöll stryk, så fick han genast shuld derföre. Han var lat, utsvälvande, tratgirig, oförskämd, med ett ord en fullkomlig tronero, och när tiden var inne då han skulle prestvigas, förvägrade bonom biskopen, Don Victor Saz, med orubbelig lasthet inträde i det andliga ständet. Förgiftning på narri. Versmakarekungens i Baiern måtress, den beryktade Lola Montex, misstänkte en jurnalist i Nänchen för att hafva offentliggjort nägra detaljer al hennes älventyr. llon invilerade den ifrågavarande personen på the, och ban kom i hopp att samla materialier för nya artiklar. När ban druckit sin första kopp, anmärkte han att Lolas kopp icke blifvit fylld. Min herre, sade bon, ni bar tagit er vissa fribeter med mitt rykte, och såsom en spanska mäste jag halva hämnd. Det var gilt i er kopp, min herre! ni är dödens barn !? Jurnalisten sprang på dörren och skyndade till ett apothek sor alt så motgift; men efter nägra kräkningar, en soljal af det intagna motgillet, slapp han imellertid undan med blotta sorskräckelsen, ty alltsammans var endast ett skämt al den illpariga Lola. En salermördare. vid Valenciennes fanns för tvenne månader sedan en mölnare mördad och sonen bäåktades såsom misstänkt för mordet. De omständigbeter, som blifvit utrönte vid ransakningen, ställa utom allt tvifvel, att han var mördaren. Hufvudorsaken, som dref honom till sadermord, skall varit onskan, alt, såsom son af en enka, undgå tekryteringslagen. vid den nyligen försiggångna dragningen drog mären för honom och den dragna nummern var så hög, alt ban icke är ljenotpliglig. ln spelsbof i London gick ini en köpmansbod ech begärde att fa se på spetsar af den sinaste sorten. Sedan ban gjort sitt val, frågade ban, hvad et stycke skulle kosta, som räckte från det ena till det andra a hans begg? orou. lvå guinger, ljöd svaret. — Godt, sade tjulven, bär äro två guinder; det ena örat har jag ävnu i behall, men det andra är uppspikadt på shampålen i Bristol. Men som ni troligen icke har nog spetsar, för att nu straxt gilva mig hela stöpet, så vill jag imellertid taga det här stycket på afrakning och sednare afbemta resten.? Härpå tog shålmen spetsarne och sprang sin väg Somt lål den sorblufsade köpmannen stå och gapa. — C6 SEE DEN ROP —