ras dvala icke rigtigt sormär uppskatta och håfva deras ögonblickliga tillstånd. Att allt detta uteslutande är sagt för den smårtskygga publiken, att kloka läkare veta att undvika alla dessa klippor, eller afstå från den yterst farliga metboden, förstäs al sig sjelf. General Cabrera. Följande, ur en engelsk resbeskrifning hemtade teckning af Carlistgeneralen Don Ramen Cabrera torde i nuvarande ögoublick, då denne ryktbare partizängare mähända innan hort kommer att åter ådraga sig Europas uppmärksamhet, icke vara utan interesse: hamon Cabrera soddes i Tortosa, 1809, alltsa äöret efter franska invasionen. Från sitt kataloniska ursprung härledde ban all denna råa energi, tilltagsenhet och driftigbet, som utmärka folket i denna provins bland Spaniens insodingar. llan är nu (1847) 57 år, och har samma kroppshöjdt som Napoleon (der vid lag skulle jag tro upphör likheten dem emellan), i det han häller omkring 5 fot och 4 tum engelskt mål. Han är lika mager som liten till växten, och ser i det hela ingenting ut: Ilans hy är mörk, och hans hår och skågg mycket svarta, men tunna, då deremot Sparjoren annars vanligen , ända tills ålderdomen inträder, i detta hänseende är synnerligen rikt utrustad. Hans munn år bred och bar et uttryck af vildhet, som med ens påminnner om den grymhet, ned hvilken ban brukade låta sysiljera tjogtals långar al christinska partiet till desert på sin srukost. Ilaus panna utvisar ingenting markeradt; hans ögon, med ett kallt och omedlidsamt utiryck, äro grabruna, skjutande fram sina bixtrar under ett par de mest tjocka och bushiga svarta ögonbryn Det frånstötande i hans utseende förökas derigenom att bans olycksbädande dgovbryn äro så godt som sammanvuxna, och hans panna bår ett ärr öfver venstra ögal, under det att ban sällan ser dem i synen, med hvilken han talar. Shulle han en gäng råka Nogueras, hans moders mördare, så galve han honom troligen att smaka kallt stål. Cabreras mest minnesvärda bedrift var försvaret af bergsslottet Morella i flera veckor emot christinska armån, hvilken slutligen retirerade, en tjenst for hvilken ban erholl ett sådant adelsdiplom som Don Carios kunde förläna. Sednare uppgaf ban likväl samma slott till Esparleco efter ett jemforelsevis lamt motstånd, som tillochmed bans sjukdom gör oförklarligt. llans moder dog som en hjeltinna i ordets fulla bemarbelse, och förverkligar den ofta upprepade anmäårbningen beträffande de ölverlägsna egenskaperna hos halsons qvinnor. llon var en verklig spansk amazon och en askomling af Applani hjeltinnor. llennes mord var Nogueras hallblodiga hämnd för en seger, vunnen öfver bonom af hennes son, som nu (1546) är landsslyhtig, liksom så manga hundrade andra at Spaniens ädlare soner. Cabrera började sin bana, i likhet med ganska minga guerilla anförase, såsom stratrölvare. Hans far var en fattig sjöman, och hans mor siskmänglerska. Hans uppfostran liknade den, som de fleste barn af hans klass i Spanien erhollo under en tidrymd af siendilig invasion och borgerligt krig; med andra ord, ban fick alls icke någon uppfostran. be första femton äre al sin lefnad tillbragte han med att leka på Ebros stränder och Tortosas gator, med en ung vildes oinskränkta frihet. När hans skägg borjade växa, bestämdes ban för det andliga sisandet, och fick plats såsom samulo (hall dräng, ball hlerk) hos en kanik vid domkyrkan. Denna kanik hette Don Vincente Piesivia. Det sianes icke något universitet i Tortosa, och på den tiden sanas der icke eller något gymnasium eller ens en dråglig shola. De som astundade art inträda i det andliga ståndet, voro allså nodsakade att ställa sig under uppsigt af nägon bland presterna på stället, för hvilken de uträttade alla hushållssysslor, då de i stället fingo lära en smala latin och theologi, samt helt ytligt litet af Aristoteles filosofi. Men den unge Cabreras vilda och lättsinniga shaplynne skickade sig illa till detta lefnadssätt, tor hvilket lydnad och flit utgjorde hufvudvilkoren. Ålla den goda hanihens formaningar bortkastades på honom. Han var på eo gäng den mest liderlige och trasive famnulo i Tortosa. Hans ssarka