Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1847, sida 2

oftast sin föda ur samma kärl. Men det mest kuriösa är, att när storken på aftonen lagt sig till hvila, katten, efter några hvarss trippande omkring honom, slutligen kryper in under ena vingen och sofver der hela natten. Nu på våren känner storken instinktmessigt lusten att fara vidare: han titlar upp emot bimmelen, ban slaxar med vingarne och höjer sig litet öfver jordytan. Men under sitt umgänge med jordens obevingade bebyggare, tyckes ban hafva glömt konsten att flyga — tv han stnnnår. Kanske nånnes han ej öfvergilva sin vän katten, som för ingen del vill följa med till högre regioner. kd et RN er EN RR RT AT EYED Tilt,