JBhhhhhhhnhhnhhnnssntss m. i I ——555dkd,nngaga— — — Kan en ERepresentationsrefsorm under nuvarande förhållanden genomföras i Sverige? Tredje artikeln. I de föregående artiklarne bafve vi antagit, alt en tillfredsställande och landets väl garanterande representationsrelorm icke är att vänta, om den skall bero af de fyra Riksståndens samhälliga beslust, efter de för vanliga riksdagsfrågors afgörande stadgade grunder, emedan adelus och möjligen äfven presteständets pluralitet motsätter sig införandet af ett sannt folkombudsmannaskap, en folkrepresentation; men att deremot borgareoch bondestånden, biträdde al de andra begge standens minoriteter, kunna uppmana Regeringen till sammankallande af en konstituerande riksförsamling, samt genom uppstållande at de grunder, hvarester denna rikstörsamling skulle väljas, organisera sig samt besluta, lemna en för resormen upprigtigt välvillig Regering ett lagligt stöd lör den åtgärd att lata folket genom valda ombud afgora sragan. Vi halve visat, att en gädan åtgärd alldeles icke lemnade landet i ett laglöshetstillstånd; och att, blott Regeringen icke vill bindra riksforsamlingens sammankomst, Rikets Ständer, i fall så behöfves, under tiden sortfara i sin nuvarande egenskap, emedan å borgerskapets och allmogens sida då icke kan ilrågakomma någon vägran att välja riksdagsmän, bvilket skulle blifva en följd af Regeringens motstånd mot riksforsamlingens uppdrag. Vi hafve försvarat åtgärden med åberopande af den obestridligaste rätt, den naturligaste lag, som kan finnas, nemligen: folkets behörighet, att genom för ändamatet valda ombud bestämma det sält, hvarpå det i en framtid vill blifva representeradt. För att öfvertyga oss, all genom en sådan åtgärd en representationsreform nu kan genomföras, synas vi sålunda böra först söka utreda, huru en så beskaffad särskildt vald konstituerande riksförsamling borde vara organiserad, på det att den må kunna ingifva Regeriog och folk gemensamt allt det sortroende, som erfordras for alt dess äsigter må kunna göras gällande. I detta afseende tveke vi icke, att med synnerlig lörkärlek sästa oss vid den norrska storthingsorganisation n. De grunder, hvarpå norrska val-lagen hvilar, äro egnade att ingisva stort förtroende till de valdes egenskap att uttrycka allmänna länkesättet i landet, hvilket i en fråga af denna natur är det vigtigaste af allt. Vi vilje visserligen icke förneka, att de modifikationer deri, som det ifrån 1840—41 ärens riksdag hvilande grundlagsforslaget till nalionalrepresentationens ombildning innefattade, kunna vara antaglige; och vi tro oss till och med kunna påstå, att det af bondeståndet i plenum den 10:de, H1:te och 12:te Mars 1845 med 63 röster mot 28 såsom dess gemensamma mening antagna förslag skulle ännu fullständigare motsvara de fordringar på modifikationer af norrska val lagen, som i värt land torde vara behösliga. Men i alla fall står det fast, att hvilketdera man antoge till rättesnöre för bildandet af den konstiluerande riksförsamlingen, så måste denna ingifva det förtroende, alt man af den kunde vänta en mogen, opartisk och fosterländsk pröfning af ståndsrepresentationens mer eller mindre olämplighet, samt ett välbetänkt förslag till en ombildad nalionalrepresentation, som då genom Konungens stadfästelse kunde få kraft af lag. Vi äro öfverlygade, att med den sans, den upplysning och den välvilliga aktning för alla klasser, som redan visat sig råda inom nationens samhällslif, så snart detta icke är intvingadt inom stånds-kale80rierna, valen till riksförsamlingen skulle visa, att alla opinioner respekterades och att afsigten icke vore att kränka, utan att försona, genom hyllandet af allmän rätt och fördel. Vi äre äfven förvissade om, att i bela landet skulle högst få röster, och dessa blott några inbitna bördsoch penning-aristokraters, höja sig emot de tänkesätt, som en sådan aktningsvård samling å folkets vägnar uttalade. Man skulle helt säkert med full tillit emottaga och erkänna dess arbete. och lan( d