Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1847, sida 1

sina gemensamma behol sig sjelfve beskatta. Frå gor af stor vigt för såvål det allmänna, som det enskilta, kunna der förekomma till afgörande, och till ett algörande, som i de flesta sall torde lå anses oåterkalleligt. Att nu lemna detta till en sluten omröstning och en hemlig öfverläggning, svnes vara att nog mycket leka med allmänhetens billiga anspråk på att kunna kontrollera sina ombud, för att vid nya val albjelpa misstag om deras formåga, karakter eller tänkesätt. Det är väl bekant, hvilka osormligheter och misstag, som hittills uppstätt af den bristande oftentligheten vid dylika myndigheters förhandlinsar. hlagan deröfver bar redan ofta varit med skål förd; och det var i sanning ovåntadt, att man nu skulle se saken lemnad utan alseende, då en ny myndighet skall organiseras, och förändringen således icke en gång medsorde det lilla obehag, som ätfoljt den, om frågan varit om en fortfarande myndighet, nemligen att synas innebära en missbelatenhet med dennas förutvarande handlingssätt. Man kan aldrig nog vidhålla sordringarne på oflentlighet vid alla allmänna bestyr. Den är ett af hufvudvilkoren sor det allmännas belåtenbet och förtroende till myndigheterna, Den är det starkaste moraliska band på ombudens goda vilja, redlighet och verksamhet. Utan densamma skall mången afvika från pligtens väg, emedan ban blir likgiltig för den heder, som ufgör medborgarens ljufvasle belöning, men som under hemlighetens, alla ädla och oädla motiver för: blandande tyranni aldrig kan blifva hans säkra andel. Man kan ock derföre ester band, i jemna steg med en allmännare upplysning och rättskänvsla, sett flera af landets högsta myndigs heter erkänna beholvet och nyttan af en sådan olleutlighet; och snarare mer än mindre måste detta behos kännas inom förvaltningen af de kommunala angelägenbeterna, der ofta enskilia biafsigter och servilitet stä lärdige att offra medborgarnes rätt och fördel åt maktens önskvingar, eller åt djersva interessens pockande fordringar. Man bör derföre hoppas, att Regeringen snart rättar detta betänkliga afsteg ifrån den vackra princip, som vära grundlagar hylla och som, bättre än alla andra slags kontroller, betryggar mot missbruk af ombudsmannaförtro: ende. S:ochholms handels kollegium har gifvit ett bevis på rigtigheten af den sats, som jag tog mig friheten sramställa i sammanbang med granskningen af de nya handtverksoch handelsordningarne, nemligen att det kommer nästan alt mera bero af sättet, bvarpå de underordnas de myndigheterna uppfatta och tillämpa dessa författningar, än af sjelfva författningen, om dev utlofvade näringsoch handelsfsriheten skall bliga verklig eller icke. I ett utlåtande, angående sättet för mångleriyrkets utöfning i bufs vuivudstaden, finner man nemligen åtskilliga stadganden föreslagna, som skulle medföra sör denna klass vida större uppoffringar och svårigbeter, än som nämnde Kongl. förordning förs utsatt. i Åshillige landshösdingar är hitkomne och (lera väntas. Man förmodar, att det har sams manhang med de socdberedande arbetena till riksdagspropositioner, m. m., hvilka nu skola bedrisvas inom alla regeringsdeparlementer. Ibland planer, som icke egentligen torde få anses utgå ilrån Regeringen, utan som hufvudsakligen uppstått hos några af våra stora simancierer, hvilka spekulera i privatbanks aktier, omtalas den temligen afgörande, att Rikets ständers bank skulle upphöra med all mera betydande lånerorelse, framför allt den på namuy och reverser, samt blilva hufvudsakligen en depositionsoch girobank. Jag torde komma i tillfälle att snart meddela de närmare detaljerna af denna plan, som synes ämnad afl blifva det afgörande steget för alt kunna öfverflytta bankovinsten i enskiltes fickor, i stället 2Ö