Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1847, sida 1

KORRESPONDENS. Stockholm den 20:ode April 1847. bå jag i mill bref af den 9:nde dennes yttrade mig om den nya sockenståmmolörordningen för Stockholms stad, vågade jag framställa den sats, att det varit bättre om man soki att tillvägabiinga en sullkomligare allmän representation för hulvulstaden, och att man då kunvat bär tillvägabringa en val-sorm, som sedan hunnat tjena till föredöme för en allmän val-sformm i fråga om nationalrepresentationen. benna tanka bar sedan ofta återkommit hos mig. Jag tillstär, att den visar sig alltmer naturlig, ju mera jag tänker derpå, och att jag således bar svart all föreställa mig, det vederbörande, på hvilka frågans afgörande berol, kunnat åsidosätta den utan afsigt. I sådant fall vore det åter föva trostande för alla, som ännu önska hysa sortroende till Regeringens goda vilja att befordra representationsretormen. Då jag likväl nu kommit att närmare betrakta ifrågavarande förordning af den 46:de Mars, som innehåller stadgandena för sochenstämmor och anbefaller organisationen af en så kallad Sochenstammonumnd, uvilken skall utofva en beslusande rätt, å alla lörsamlingarnes vägnar, i de delar, der dessa vid sina sockenstämmor öfver staden rörande ärenden stadnat i olika beslut, finner jag en sak, som sorelallit mig högst oväntad och belänklig, samt tillika synes mig bevisa, att Regeringen på inlel vis varit benägen atl vid denna partiella eller lokala reform utgå ifrån de rätisprinciper, som tiden eljest visat yara så pass allmänt erkände, att både lagstiftande och logskipande makterna i de nyare, grundlagsstyrda samhällena erkänt och efterfoljt desmma. Jag har nemligen förgäfves sökt ester nägot stadgande, alt sockenstämmonänmdens öfverlåggningar skulle hållas för öppna dörrar. Denna myndighet utöfyar dock sorsamlingarnes rätt, att för