vårdare af egna rättigbeter.o Meu derellter hålva de att utosva de råttigheter, kronan tillerkänt dem. De hafva vidare att efter bästa samvete gifva kronan de råd, den affordrar dem. Slutligen står det dem fritt att till thronen framföra petitioner och besvär i sådana ämnen, som ligga inom deras verkningskrets. Men deras kallelse är icke att representera meningar, ahvilketo, sade konungen, åär fullkomligt otyskt och dessutom fullkomligt opraktiskt för det helas väl, ty det leder nödvändigt till ohjelpliga förvecklingar med kronan, som skall herrska efter Guds och landets lag och efter egen fri beslammelse, men icke kan och får regera efter majorileternas vilja, så sramt åPreusseno icke snart skall blifva ell tomt ljud i Europa. Han förklarade oppet, att ban icke skulle sammankallat dem, om han hyst det ringaste tvifvel, att de ville tyda sin kallelse på annat sätt eller fikade efter såkallade solkrepresentanters roll. Jag skulle icke gjort det derföres, såde han, gemedan då, enligt min innerligaste öfvertygelse, thron och stat skulle råkat i fara, och emedan jag anser det för min förnämsta pligt adt under alla sorhallanden och tidskiften bibebålla thron och stat såsom de äro.v Han uppmanar ständerna att med hjerta, ande, ord och handling i tro och kärlek bjelpa och bistå honom alt bibehålla Preussen såsom det är och måste forblisva, om det icke skall gå under, samt påpekar utskottsvalen såsom ett ypperligt tillfälle för dem att aflagga prof på deras loyalitet, i det de uti utskotten invalja åkta, upp: riktiga vänner till thronen och den goda saken. Elter en ytterligare uppmaning till ständerna, att inför det uppmärksamma Europas blickar bevisa sig såsom trogna, loyala undersåter och äkta Preussare, slutade honungen sitt tal med att bedja ständerna vara hjertligt välkomna. Den 12:te voro ständerna för första gången församlade i pleno plenorum. Konglig kommissarien öfverlemnade det kongliga propositionsdekretet, hvilket med sina bilagor upplästes. Sedan föreslog depuleraden grefve Schwerin en tacksägelseadress, hvilket förslag antogs med stor majoritet, hvarpå ett utskott utsägs till uppsättande af en dylik adress. Församlingen har utan omröstning nästan enhälligt bejakat den frågan, om den vill gora bruk af den henne i dess arbets-ordning medgilna rättighet till offentlighet uti dess förbandliugar. Uti begge curierna hafva de till förberedande Prosning af de kongliga propositionerna bestämda utskott blifvit utsedde af de respektive marskalkerna, och således, såsom det vill synas, icke tillsatte genom val. Dessa propositioner äro följande: 1) Ett förslag till lag, beträffande qvarn-och slagtskatteus upphåsvande, hlass-skattens inskränkniog och införande af en inkonestskatt. 2) Ett hongligt budskap, rörande ett lan till uttorande al den stora preussiska ostbanan, hvilket kommer alt förräntas och amortisseras ur jernvägslonden. 5) Ett kongligt budskap om inrättandet af rentebanker under statens garanti till de vid böndernas hemman häftande servituters aslosning. 4) Ett kongligt budskap om inrättandet al provincialhjelpkassor i monarkiens samtliga provinser, hvartill de nödiga medlen räntefritt förskjutas (saledes ändå icke skänkas, såsom throntalet synes vilja antyda) ur statskassan. 5) Budgeten för 1847 jemte en ölversigt af finanstlörvaltningen. 4847 års budget upptager inkomsterna till 64,055,697 Thaler och utgifterna till en lika stor summa; dock komma deral blott något osver 59 millioner på de ordinära utgifterna; resten är beräknad för utomordentliga och oforutsedda behofver samt för reservposter, och de budgeten atsoljande bilagor angilva öfverskottet uti inkomsterna öfver utgilterna till 4,102,000 Thaler. . PORTUGAL. Man bar notiser från Lissabon al den 31:ste Mars och från Oporto af den 4:ste April. Insurgentchelen Sa da Bandeira har från sistnämnde stad i speisen för 4200 man sjöledes företagit en diversion till sodern samt bemäktigat sig den vid Tojos mynning belägna, blott svagt besatta sästningen Peniche, hvarifrån han å ena sidan botar att afskära tillförseln för Saldanhas armå och å andra sidan beqvämt kan framrycka till SantaAn hvare anltunaion 32:2— AA. — 1