Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1847, sida 1

— — — — deras svenska medkommitterade icke tillika med dem halva velat rösta sor dessa söga ingripande förändringar, vara rigtigast att föreslå desamme, dels emedan de, hvad Norrige beträffar, anse saken vara af så stor vigt, all de icke kunna underlåta att derom uttala sin öfvertygelse, utan afseende på hvilken utgång saken i sinom tid kan komma att erhålla, dels emedan de förutsätta, att Sveriges råttskänsla skall medgifva billigheten af denna från Norriges sida begärda inskränkning, samt att dess klokhet skall förmå det att erkänna, alt det älven är mera i Sveriges interesse att göra en liten upposlring af det besländande, än att genom en alltförstor vidhängsenbet vid rättigheter, som kunna förloras, astadkomma en sonderbrytning af hela systemet, hvilken, sasom ofvan är antydt, icke eller för Sverige skulle aslopa utan en nationalförlust och enskilta individers ruin, samt dessutom aflägsna rikena fran den fullständiga kommersiella enhet, som mäste anses vara oundvikligt nödvändig, om de skola utveckla sig till hvad de bunde och borde blilva. När de norrske kommitterade här ofvan hasva antydt det som tänkbart, att allt för vidt drisna fordringar om förändringar i, eller en alltförstor vidhångsenhet vid det vu besländande systemet kunde med ö a en upplösning al de genom 4827 ärs förordniag tillvågabragta handelsoch sjöfartsförhallanden, så anse de sig böra tillfoga den anmärkning, att detta yttrande långtifrån icke bar blifvit framkalladt af någon tro på sannolikheten al en dylik splittring. Det har väl i Sverige al en och annan blilvit yttradt, att man icke borde sortsara alt gifva norrsha fartyg och de varor, som de modföra, lika rättigheter med den inländska slaggan, om de tulllormaner, som nu för tiden ega bestånd och i hvilka Sverige bar ett slags vederlag för de fördelar, som de norrska fartygen atnjua, blefvo upphälde. Man har i detta afseende aberopat det s. k. produktiplakatet (förordningen al den 46:de Nov. 4724 hvilket ännu icke blifvit i Sverige belt och hallet upphäfdt, hvaraf skulle följa, att fartyg, som tillhöra fråmmande nationer, med bvilka Sverige ej bar några handelstrahtater, iche i bemälte rike få tillgodonjuta lika behandling med den inlåndska flaggan. De norrske kommitterade så imellerlid härvid anmärka, all Sverige i samtlige de traktater, som det under de sista tvenne decennierna afslultat med främmande makter, under medgilvande af full reciprocitet, helt och hållet bar frångatt det i bemålte plakat uttalade system, och det tillochmed u:an alseende på storleken eller betydenheten af skeppslarten på Sverise lran det rike, med hvilket traktaten blilvit afslutad. bet tyckes derlore vara nästan otänkbart, att Sverige i hänseende till Norrige, med hvilket det i andra rigtningar är så nära förenadt, skulle vilja följa ett härilrän hell och hället alvikande system. De norrske kommitterade tro, såsom älven bär ofvan blifvit antydt, att Sverige genom ett sådant bandlinessätt skulle åsidosätta sill eget vällörstadda interesse, — Det forbäller sig Visserligen shlunda, att den norrska handetsfslottan efter är 48253 funnit en betydlig sysselsättning med uflorande al svenska produkter, fornämligast travaror, samt att den norrska skeppsfarten till och Iran Sverige i allmånhet sysselsatt ett betydligt lästetal: är 1844 ankommo nemligen 859 fartyg af 38,071 svenska kommerselästers drägltighet, och år 4845: 1,039 lartyg af 85,571 svenska kommerselästers drägtighet. Efter de norrska kommitterades sörmenande är man dock icke berättigad att häraf draga den slutsats, att den de begge tikenas sartyg medgisna ömsesidiga rättighet, alt i hvarandras hamnar blilva behandlade lika med inländska, uteslutande varit tillfördel för Norrige eller till förlust för Sverige; ty man bör icke sorgåta, all äfven svenska fartyg begagna sig af den dem i Norrige medgilna reciprocitetsrättighet. Så t. ex. ankom år 4844 till norrska hamnar ett antal af 542 svenska fartyg as17,579 norrska (omkring 18,400 svenska) kommerselästers drägtig