ÄE — ——77 Utdrag ur den svensk-norrska Handelsoch Sjöfarts-kommitttens ull Kongl Maj:t afgisna bbetämlAande!). Hvad nu angår de beviljade tullförmånerna för de sjoledes mellan rikena försända norrska och svenska varor, så passar det med alseende på varulrasiken osver land anmärkta blott så till vida in härpa, som det älven om denna gäller, att lägre och exceptionella tullalgister vanligtvis bidraga att knyla handelsforbindelser, hvilka man, från en allmän slandpunkt betraktadt, måste onska så lifliga och oratattande som möjligt, äfvensom det för besse rikena mäste erkännas vara af vigt, att i hvarandras hamnar hafva en jemn och såker alsätlning för sina produkter. Men dessa icke ovigtiga fördelar böra, ef er undertecknade norrske kommiaterades sormenande, stå till sida, om det antages, all de nuvarandle tullförmänerna för Nortige medföra de olägenheter, som hår olvan blilvit omsormälle. Man har sor den skull varit tvehogsen, buruvida man icke skulle hunna föreslå hel tull å samtlige de svenska industriprodukter, som till Norrige sjöledes införas. Ålt imellertid de norrske kommitterade iche eller i denna tigtning gått så langt, som honsequensen af deras hår ofvan sramstallda 8gerundasigter tyckes bräfva, sker hutvudsahligen af följande skäl. Andenslund väsendtliga och grundade hlagomal öfver det nu bestandande tullsystemet icke hi intilis varit allmänna hvarken i Norrige eller i Sverige, så bör man kunna antaga, att de näringsgrenar, hvilka näst jordbruk och siskeri höra till de viatigaste uti sorstnämnae rike och som dana stodjepunkten för de owigas trefnad, nemligen handel och sjosart, i allmanhet halva befunuit sig väl genom den är 4825 stiftade handelsoch tullförening, hviiken, sasom förut blifvit anmärkt, utom de modifikationer i tullalgihterna. om hvilkas osoräåndrade bibehallande lräga nu blifvit väckt, älven innefattar soreskrillerna för en fullkomlig och ömsesidig likhet i behandlingen af det ena rikets fartyg I det andras hamnar — loreskriller, af hvilha, man måste erkänna det, den norrska skeppssarten och de med den sammanhang egande inletessen skördat icke oväsendtliga sordelar, om man ock icke vill medeifva att desse sördelar (såsom mas i Sverige påstått) medlört uppolfringar från den svenska sidan — en sak, som de norrska kommitterade äro så längt ifrån alt kunna gå in på, alt de fast hetlre tro sig hafva skäl att kunna antaga, det sorhällandena i detta afseende varit lika mycket till Sveriges som till Norriges fördel. Lägger man nu härtill all samhandeln öfver land, i allt väsendilist. under nuvarande förhållanden måste anses lor ett goda, arminstone för en del af Norriges innebyggare; så kan man antaga för gilvet, alt en omflyttning af det mellan de de begge rikepa upprättade handelssystem skulle för åtskilliga af Norriges interessen vara skadlig, och att den visserligen skulle hos några enskilta väcka käns lor ut tillfredsställelse, men också sleres missnöje och ovilja. Om man imellertid från den norrska sidan går så längt i sina fordringar, alt man endast vill bibehålla det, som är al interesse för Norrige, samt aslägsna allt, som man anser hufvudsakligen vara at interesse for Sverige, så är visserligen icke sannolikt, men dock liggande inom mojlighetens sräns, att en sönderslitning af de nu existerande handelsförhållandena deraf skulle blifva en följd. En dylik splittring kan betraktas såsom varande ungefär lika skadlig för Sverige som for Norrige, alldenstund den, ehuru i olika rigtningar, skulle tillfoga begge rikenas näringar rålt kännbara förluster. Man bör derföre å ömse sidor visa sig villig att gora några uppoffringar, för att undgå en sådan ruptur. Såsom en uppoffring från Sveriges sida mäste onekligen antagas en estergilt i och annan punkt af de tullförmåner, af byilka Ar HFartcätltnina från täron Ner