Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1847, sida 2

röna, oaktadt de ingalunda saknat hvarken medläslare eller asundsmån. Utrymmet medqifver icke att nu göra någon omständligare reda för hvarken aben Europeiska Foljetongeaso eller 40riginalbibliotbeketss innehåll under de tillryggalagda månaderna al innevarande år; men vi kunne tryggt försäkra dem af våra läsare, som icke ännu tagit kännedom derom, att det är en aconnaisance faires, hvilken både är värd tiden och de penningar, som de sordenskull uppoffra. Bide abucretia, eller Nattens barn, af Bulver, och sPenningar och Arbeten, af Onkel Adam, äro tendens-romaner och kunna såsom sådane ställas vid sidan af de bästa, som den nyare tiden har att uppvisa. Systemålet med den förra har varit att cådagalägga Mammons inflytelse på värt allrahemligaste jag och att uttala en förkastelsedom öfver den brist på tålamoå, som alstras af en civilisation, hvilken, tillika med mycket godt, medför allt det onda, som blir en följd al en ensidig täslan. ? Så otroligt det än kan lata, hafva de i densamma berättade brotten inträffat under de sistförslutna 47 åren och verkställts af individer, som stodo på en hög ståndpunkt af bildning och vetande. Forsattaren försäkrar sjelf uttryckligen, alt ban, i det bela taget, hvarken ölverdiilvit de af bulvudpersonerne i hans berättelse begävgna missgerningarne, eller på något betydligare sått förändrat brottslingarnes ställning i samhället, eller framställt dera3 själsföfrmogenheter ien bjertare kolorit, än den, som de verkliga och saktiska sorhallandena kräfde. Dikten bar i denna roman endast blifvit använd for att sammankedja händelserna och at dem gilva den relief, som dels berättelsens form och dels den af forsattaren en gang utstakade planen för arbetet fordiade. Uti de mest i ögonen fallande punkter, hvilka måhända i högsta grad väcka läsarens misstrogna förundran, berättar slöLrlattaren blott en nistoria och uppsinner icke nagon sfihtion. Den enda afvikelse, som han, ual det rent faktiska beträllar, tillaut sig är, att i romanen framställa de begge brottsling arne såsom vänner och lörtrogne, hvilket de dock i verhligeten icke voro. Deras brott voro al analog harakter, föranleddes af analoga omständigheter och begingos under samma tidsperioder. betta är allt, uvad de med hvarandra i verkligheten balva gemensamt. I sådana delar af berättelsen, der den sammanflälar dessa särshilta trådar, blir det dock for läsaren alhid lätt att skilja mellan sanningen i de af författaren sramställda nakna fakta och hans uppsinning af de länkar, som varit af nöden för alt sammanbinda det hela. För syllningen al Oukel Adams roman, eller gentemalning, abenningar och Årbeten, skole vi i en utsorlig recension redogöra, när den lullständigt kommit oss tillhanda. Af hvad vi hitintills at densamma haft tillfälle genomläsa, sinne vi, all den fullt ut kan mäta sig med den al samme författare för ett par år sedan utgilna ypperliga gemnmemalningen abEtt Na umno, d. v. s. med det bästa, som hitintills i denna våg nagonsin flutit ur en svensk sktiststallares penna. DEREN NORR ERA W— ö— . FH AV am BP På GH