Article Image
Utdrag ur den svensk-norrska HHAHIdelsoch Sjöfarts leOUAnmåttCens till Hongl Maj:t afgifna Petämhkande). Har det saledes lyckats de norrske kommitterade att ådagalägga, det de tullförmåner, som blifvit svenska industriprodukter vid deras införsel till Norrige beviljade, verka hämmande på detta lands egna industiella förhållanden, och att man tillika kan antaga, art de framdeles komma att sordra icke ringa ofser af vära finanser; så tyckas Nofriges interessen krätva ett upphålvande eller en minskning af dessa förmåner, så framt man icke kan uppgilva nagon tigtuing, i hvilken Norrige kan erhalla ersatitning for sina i detta hänseende inträffade uppoltringar. Su.som en sådan tigtning bar inom kommitieen blilvit uppgilvet och diskuteradt ett fullständigt aflansnande al tullgrånsen till lands jemte upphasvande al de vigtigadte i Sverige nu existerande införselsförbud. Vore detta verkstallbart, så kunde Norrige utt en ökad alsäuning till och utförsel at varor från de svenska gränsdis rikterna (hvilkas förseende med utländska och afsättning af inländska produkter osta tyckas skulle falla sig naturligare Öfver de noriska än osver de svenska handelsplatserna) halva all sorvänta nagon ersätining för de förlorade tullinkomsterna och dess håmmade industri, genom alt dess handel och sjosart förokades, och kapi aler, so u nu thy värre lätt kunna befaras gå förlorade genom sorsok i sabeiksväg, finna ett fördelaktigare användande i handelsrorelsen. Men på en sådan idö bar naturligtvis det i Sverige radande tullsystemet icke kunnat medgilva de svenske kommitterade att inga, likasom det äfven från norrska sidan måste medgilvas, att ett dylikt förslag, satt i verkställighet, kunde halva sina stora betänkligheter. En annan proposition, hvilken afven varit diskuterad inom kommittten, bar blifvit framställd, nemligen att fullständigt upphäfva all inforselstull på de begge rihenas naturprodukter, såsom spanmal, viktualievaror och siskvoror, hvilka utgöra de mest naturliga och säkra bytesprodukter i bandeln rikena emellan. ba de norrska siskvarorna, nemligen sill, torkad fisk och något tran, hvilka till Sverige införas, närma sig värdet af de spanmal-produkter, som Sverige, äfven i goda är, har haft att utföra, och hvilka till största delen kunna vinna afsättning i Norrige, när varan härstädes blir fullkomligt tullfri; så tyckes en sådan osverenskommelse vid första ögonkastet hafva ålskilligt for sig. Den shulle äfven visserligen vara onskvärd, alldenstund man derigenom sor de norrska exportarliklar, som Sverige behosver, kunde vara försäkrad om en lilligare afsättning och en marknad, som under möjligen intrådande förändrade konjunkturer i fiskbandeln hunde vara af stort värde. En dylik förening skulle också vara att eftersträfva af det skäl, att man betryggade sig emot, att lostet om nedsättning i tullen för vissa varor kunde neutraliseras genom en sorhojning i tullasgisten å vissa importartiklar, hvilket, såsom bekant är, varit fallet med tullen på fiskvaror i Sverige, den der, sedan den provisoriska förordningen utkom, småningom i det närmaste fördubblats. Men når å andra sidan tages i betraktande, att denna förmån för den norrska siskhandeln skulle beledsagas af et medgifvande af tullfrihet för de svenska spanmalsprodukterne, så kan en sådan slipulmion icke annat än från norrsk sida väcka mycken betänkligzhet, och det bide med afseende på jordbrukets och statsinkonsternas inleressen. Utbytet af Sveriges jordbruk,hvilket af Forsell uppgzilves hafva är 4840 utzjort6,700,000 tunnor och är 4842 41,661,000 tunnor, och som år 4844 medgaf en utförsel af inemot 300,000 tunnor spanmål af alla slag, tyckes utan yågra öfverdrifna kalkyler i en ej mycket aflägsen framtid kunna lemna ett så stort öfverskott, som erfordrades för att förse hela

15 april 1847, sida 1

Thumbnail