Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1847, sida 1

och dels genom den kaalitionsoch delningstraktat, som desse socker-puissaocer afslutat med hvarandra, i alsigt att sorebygga det någon täflan dem emellan, eller någon stigande inländsk produktion, skulle förorsaka en nedsättning af den oerhörda skatt, som de, utan barmhertighet och utan restantier, under tulltaxans skydd saklöst af svenska folket ulkrälva. . Insändaren, som tror sig halva temligen reda på Herrar sockerpatroners görande och låtande, känner mycket väl den sarhäga, hvilken flere af de mindre fabrikanterne hyste, straxt efter införandet af de sednaste patenterade förbättringarne uti den stora fabriken härstädes, i och för följderna af den ökade billigare produktionen jemte thy åtföljande befarade konkurrens vid forsäljningen. Utsigterna för dessa mindre sabriker sorändrade sig dock betydligen, elter den beryktade traktatens afslutande, hvarigenom alla sarhagor för en blifvande öfverproduktion un: danrojdes, priserna uppehollos och alsåättningsdistrihterna reglerades så, att hvar och en stads labrikanter fingo tillfälle att indrifva sina pålagor, bvar och en uti sina distrikter, utan att störas al någon inbördes täslan. Man finner således, alt sockerbokarne den gången för sig bopkokade en forträsslig soppa och salunda på det mest evidenta sätt vederlade det gamla ordspråket, som påstär, att mänga kockar koka dålig soppa. Man kan verkligen uti detta, som i så många andra likartade fall, sorundra sig ofver svenska nationens enfald och tålamod, hvilken tillåter eu sådan behandling. Åntagande endast den beräkningsgrund (534 sk.) såsom norm för den monopol-sörtjenst, hvilken anforts uti den förut aberopade artikelu af den 48:de Sept. förl. ar, och uppskattande produktionen, såsom den nu miost är 3), till blott 42 millioner ralsineradt socker af alla slag futom cirka 41, millioner e sirup), så utgör skillnaden emellan det pris, hvilket svenska allmänheten för sitt socker årligen måste betala till fabrikanterne, och det, hyartill de sålde samma socker, om det hela exporterades till Norrige, ej mindre än 9357,500 B:dr r:gds .... ett oerhördt belopp, hvilket är nära lika med den af Rikets sist forsamlade Ständer sorslagsvis för hela Sverige beräknade ärliga brånvinsbrännings-asgisten (670,000 R:dr b:ko), ofverstiger betydligt den verkliga stafsinkomsten af samma bränvinsproduktion (såsom den för år 4842, enligt den af landshöfdingarnes sednast afgilna femårsberättelse sor-ela ris ket var, eller 575, 882 R:dr b:ko) samt uppeär till nära dubbla beloppet af hvad mantalspenningarna för hela riket sistnämnde är inbragte till stalsverket, eller 555,815 R:dr b:ko. — Från denna sednare afgist eller skatt äro, såsom hvar man vet, minderoch öfverariga med flere personer befriade, men till sockersabrikanterne måste vi skatta alla, små och stora, unga och gamla, friska och krymplingar, rika och fattiga, herrar och bönder — alla utan undantag. Kan väl detta sägas vara rätt, eller ens billigt? .... De uti riket i gång varande sockerraffinaderier äro for närvarande nägra och sjugu 4), samt egas, med nägra få undantag, af till riket inflyttade utlännningar, hvilka ej medfört sina betydliga kapitaler utan här, i kraft af monopol och tullförbud, på nationens bekostnad samlat dem, 3) 1842 var tillverkningen uti riket 9,416,881 socker och 5,715,079 f sirup samt hade 4845 sligit tll A4,640,554 socker och l, 23 f, 236 R sirup; man kan med fullkomlig säkerhet antaga, att proporlionen af tillverkningens stegring efter 4843 har för hela riket varit fortfarande lika stor, om ej större, an emellan 4842 och 1845. 4) 1845 voro 22 st. socherraffimalerier i gång, med en totallillverkning af 15,871,610 4 socker och sirup, hvaraf de 3, i Götheborg befintliga, lemnade 6,759,694 e, då deremot de, 2 Stockholm varande , endast producerade mm AA sv — V