Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1847, sida 1

stående. Skulle likvisst ett svar solja, så, för alt undvika onödigt besvär, anser insändaren sig på förband böra underrätta bem. Herrar patroner, alt nationen så väl i allmänbet som i mera speciella sall begynner sorsta och uppskatta fabrikanternes patriotism och deras taktik, och det lönar således verkligen numera ej mödan, att såsom försvar framdraga antalet af arbetare, hvilka sabrikationen sysselsätter; ty bela antalet af alla uti rikets raffineraderier sysselsatte arbetare uppgår endast, enligt fabrikanternes egna, troligen dock väl tilltagna uppgifter, lör narvarande till omkring 520 personer stort och smått 1) Ej heller är det värdt, att, såsom en stor sabrikant sorr gjort, tala om snorsabrikationen, papperstillverkningen, eller ens bryggeriernas sörtjenst på den maltäryck, som arbetarne uti rafsinaderierna förtära, såsom skäl för ett fortfarande af förbudet uti tulltaxan; ty allt detta kallas nu för tiden blå dunster, och man lyckas ej vidare att med dylikt fagert snack astonish tbe natives. — Insändaren anser sig ej för denna gången behöfva vidare röra på denna sträng. En och annan al llerrar ralfinadörer, om ej alla, vet vål hvilken visa, som derpå kan spelas. Insändaren har hört sägas, att några af Urr rassinadörer uppgifvit, att det socker, som uli förra artikeln omnämndes såsom utskeppadt till Norrige, såldes till ett så lägt pris, emedan det var sämre vara, än bvad som allmänt begagnades uti Sverige; detta är dock endast en vräångd framställning till allmänhetens forvillande, iy det är just det finaste och bästa af nela tillverkningen, som går till Norrige. Likaledes bar man hört nämnas, att fabrikanterne föregilva sig vara nödsakade att chargera så hoga priser för hvad de sälja inom landet, emedan de vanligen måste sälja på kredit, då liqviden deremot för det exporterade sockret sker kontant. Detta är likväl blott en lika tom undslykt som den föregående. Ylerligare vet insändaren , all en annan invändning äfven gjorts emot hans förra artikel, eller alt uti densamma ej angifvils, alt 3 00 rabatt lemnas al sabrikanterne för kontant betalning. Detta inkast förändrar dock icke det resonnement, som insändaren byggt på de uppgilna fakta, särdeles då man besinnar, att ytterst sa handlande köpa sitt socker kontant, och att, när detta sker, desse ej derföre till konsumenterne sälja sockret till billigare pris, än om det, såsom vanliga coutumen är, vore köpt på 5 månaders kredit. Det försvar, som denna fabrikanternes invändning skulle medföra, talar till och med yuterligare emot dem, ty det bevisar tillräckligt osorsyntheten af deras halhyler och prelentioner. Man finner nemligen deraf, att de endast sälja deras redan högt stegrade socker efter ett kreditpris, som lemnar 42 00 ränta per annum, då den lagliga låneräntan avnars endast är 6 00 med bevillningsafdrag. — Sjelfva det angilna förhållandet stär ovederlagdt qvar, nemligen: att Norrmännen kunna i deras land köpa det svenska sockret flera skillingar billigare, än hvad vi Svenskar för samma svenska socker bär i Sverige måste betala 2) — äfvensom alt ett sådant sorhållande uppstått, dels genom det monopol, hvilket raftinadörerne lyckats förskaffa sig, !) Enligt kommersekollegii berättelse öfver manufakturerna i riket var arbetarnes antal år 1844: 348. 2) Uv Norrska Morgenbladet för den 9:de Mars uppgifres priset d svenskt raffineradt socker vara uti Christiania A531, s. norrsk pr norrskt skålpund. Förhållandet emellan myntet och vigten är, såsom bekant, vid parikurs 420 s. norrsk med 428 s. b:ko och 200 3 norrsk mell 255 svenskt. Efter denna norm var priset för svenskt i Norrige törtulladt raffinad-socker 24 s. 5 r. r:gds pr svenskt uti Christiania, då samma socker . AA r baotada AM Lv 777