Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1847, sida 2

samhället skulle skörda, genom ett bättre förhållande, innan proletärernes amal så ökas, och elåndet stiger till den höjd, att det iche kan afhjelpas, utan blir ett ondt, sovr botar samhällets lugn och säkerhet. Att fattigdomen inom den arbetande klassen på ett förvånande sätt tilltagit, torde icke af någon, som såstat uppmärksamhet dervid, kunna nekas, älvensom att detta sorhallande ger anledning till alfvarsamma bekymmer för framtiden. Till ett sådant menligt sorhallande, på en ort, der arbetssortjenst icke saknas, torde orsakerne vara flerfaldiga; men en af dessa, som jag äfven ansett af samhället kunna afbjelpas, har jag trott mig finna uti den. redan antydda brist på boståder och, i följd deraf, orimligt uppdrifna hushyror. En arbetskarl, som, åtminstone vid sin första bosättning, önskar att kunna bereda sig nägon trefnad, genom att bebo eu skäligen snyggt rum, får, för erhallandet af ett sådant, betala en tredjedel och derutöfver af månadsförtjensten i hyra. Ett är eller par kan väl detta gå för sig, om man och hustru äro arbetsamma och hushällsaktiga; men efter vanligheten ökas snart familjen, hvarigenom utgifterne äfven ökas; qvinnans tid tages i anspråk för barnens vård och skötsel, bvarigenom naturligtvis inkomsterna skola lida minskning; bristen infinner sig, och dess vanliga följeslagare är håglöshet. De medel, som tillgripas, äro skuldsättning, om kredit kan erhallas, försäljning af boets små tillgångar, samt ofta af de ännu besparade bättre hlädespersedlarna, ty hyran måste betalas. Men dessa bjelpkällor torka snart ut, och nöden blir kännbarare. Under sådana omständigheter, utan hopp om båttre utsigter, händer oftast, att mannen förfaller till liderlighet och andra laster, eller i bästa fallet endast sköter sig sjell och lemnar hustru och barn alt försörjas vid fattigvården. Ett lika förhållande äger rum med mången till åren kommen ensam person, isynnerhet bland qvinnokonet. Vid en viss ålder upphör en sådan person att vara användbar som tjenstepiga; nägra är kan hon derefter som hjelphustru sortjena sitt uppehälle, men krafternas aftagande gör henne svart nog oförmögen dertill. Åger hon någon kunskap i bandaslojder, så khan bon förtjena nagra riksdaler i manaden, och skulle dermed kunna hjelpa sig fram, men dessa atgå nu till hyra, och för lilsuppehålet miste hon anlita fattigvården. bet första bröd, bon der erhåller, är, om jag så far uurycka mig, ett Bli, ovinr 100—. nS omtanka, betager lust och mod, ja äfven vilja, alt bidra aga till even bergning, och Barocken blir hennes sista tillTaslan skulle, kunna utvidgas och framställas uti bjertare, ehuru sanna larger, Vid ett besok uti dessa usla hyblen, der en det af vår arbetsklass pu logeras, och otvungen skulle den sråga framsta: hvilken moralitö, hvilken barnauppfostran kan derifran väntas; men afsigten är icke tatt verka på ögonblickets känsla, utan sastmer alt ramhalla en lugn och mogen olverliggning uti ett ämne, der menniskokärleken och omtankan för samhällets väl äga ett gemensamt mål för verksamhet. Jag framställer således åanu en gang behofvet al ätgärders vidtagande för onskaflande al bonivgsrum, emot billig hyra, för de arbetande och obemedlade klasserne. All med ett förslag om sättet gå en, som jag hoppas, blilvande kommitiö i förväg, har jag hvarken velat, eller ansett mig äga förmåga till; men, om vid den ölverläggning bär, som ärendet torde framkalla, anledning gilves mig, att deruti yttra min tanka, skall detta bliha mig elt noje.n Sasom sökande till den eler framl. kapen P. Åstrand ledigvarande ofverläraretjensten vid båry. oh KE. EE foo 22 .A. PP