andra länder, och det tyckes verkligen icke vara något hinder emot, att ju de svenska rasånaderierna kunna drifva sin produktion så högt, att de äro i stånd att förse störsia delen af riket med hvad dess innebyggare af denna vara hafva af nöden. Under sådana förhållanden och med antagande af att tullalgisterua och totalinförseln af socker i Norrige framdeles förblefve desamma som bitimills, skulle minskningen i tullintraderna endast och allenast i och för denna artikel komma att uppgå till en summa af minst 50,000 speciedaler; och dock gilves det få varor, som bilda ett mera allmänt och säkert beskatiningsobjekt, än sockret, under det att det å andra sidan, för en stat med en jemforelsevis så stor bandelsflotta som Norriges, icke eller vore så oväsendtligt att erhålla denna vara, ibland flere andra, till returfrakter från amerikanska eller ostindiska sarvatten — en sak, som älven förhindras, när sockret i rassineradt tillstånd tillsores oss från Sverige. (Forts.)