tal skulle likväl ej af tjenaren få uttagas efter godtycke, utan först då ban, inför dertill förordnade personer af i föreningen varande både husbönder och tjenare, kunde visa, antingen att han med fördel kunde avvända det i någon rörelse, eller ock, till följe af ålderdom eller bristande arbetsförmåga, eller andra tvingande omständigbeter, deraf vore i verkligt behos. Man hoppas alt konungen skall bevilja, alt så samsade medel ej få tagas i mät sor åsamkad skuld, emedan hela ändamålet då nära nog förlorades. (Werml. Tidn:.)