KORRESPONDENS. Stockholm den 19:de Mars. H. M:t Konungen har varit nägra dagar i Upsala, och ålerväntas i morgon. II. K. Högbet Kronprinsen hade redan forut ditrest, åtsoljd af nagra ibland ledamöterna uti den komitg, som skall afgifva örslag om universitetens konstitutioner, m. m. Man tror meningen vara, att snart företaga läroverks-frågan i statsrådet; och det är ej utan oro man hör påstäs, alt dessa besok i Upsala skulle kunna utvisa någon böjelse att lyssna till vissa radslag, som icke äro mycket gynnsamma för den reforwens utlorande i ett friare systems anda. Imellertid bör man kunna hoppas, att sjelfva den närmare bekantskapen med personer och sorhallanden i den gamla universitets staden snarare borde osvertyga om nödvändigheten at hylla motsatta åsigter. Det är med nöje man erfar, att Regeringen, i anledning af den nedsatta lots-komimitteevs sorslag om förhöjning af lotspenningarne med 25 procent, sorhlarat, att en sadan söråndring icke bifalles, utan att Kongl. Maj:t beslutat att föreslå Rikets Ständer, att på annat sätt tillvägabringa en nodig sorhojning i lotsarnes osloning. Då detta är taget lill grund för frågan om en förbättrad organisation al lotssiaten, bör man hoppas, att älven öfrige anordningar, som nu bindra och sordyra seglationen, biisva i osverens: slämmelse med handelns och sjöfartens fördel algjorda. Målare provinsernas nya bank lagar sig nu i ordning ull att upptråda med all den styrka, som privilegierna kunna den bereda. Man vill halva kontor snart sagdt öfverallt, der någon vik af Mälaren finnes. Troligen varder slutet, att, i enlighet med den gamla regeln: åallt vatten skall till hafveto, penningsloden ifrån aprovinserna lager vägen till hufvudstaden — denpa bottenlosa bassin för all folkets must och märg; men imellertid arbeta de goda landtboarne i sin anletes svett på förberedelserna derlill, inbillonde sig, att det är för deras egen fördel. A propos al privat-banker, så har aWinterbladeto företagit sig, att under ett tillfälligt anfall af dåligt humör skildra anågra karaktersdrag ur Svenskarnes industriella och sinanciella liso, hvarvid det, på ett rätt eget sätt, gjort sig till förespråkare för privatbank-interesset och klandrar de anmärkningar, man gjort emot nuvarande privatbank system, oaktadt Winterbladet sjelf slutar med att sorklara, a!t detta icke är sädant, som det borde vara, och losvar, att sramdeles sjelf behandla frågan och framställa ett annat, eller det skottska, som anses bättre. Vinterblads-författaren bar dervid alldeles forbisett, alt det visst icke är den vinst, som privatbankinteressenterna kunna göra, hvilken väcker oro och missnöje mot dem, utan sättet, hvarpå denna vinst tillkommer, nemligen genom privilegium på en sedelutgifning, som icke endast är olaglig, utan äfven for rörelsen, myntvärdet och egendomsvärdet, m. m., förderslig, samt genom tillskapandet af ett intresse, som genom detta privilegiums uteslutande natur inom hvarje ort, botar att sätta folkets alla vigtigare sorhallanden i beroende af sig. Om, i likbet med det banksystem, som Winterbladet sjels tyckes anse tjenligare, eller det skottska, bankerne egentligen grundats på upptagande af depositioner, uppoch asskrisnings-räkning, vexel dishontering, kreditiv-rorelse, o. s. v.; så bade visst ej någon klagan uppstått — och sådan var meningen med 4823 års Rikets Ständers beslut, samt 4824 års författning. Men alt några bankaktie-egare skola få, i strid med rikets grundlag och lag, utfärda mynttecken eller tryckta och graverade sedlar, samt genom sitt monopol bindra andra bankföreningar i samma ort att uppstå, och genom band på aktiernas ösverlätelse för sig sjelfva äfven i framtiden bibehålla monopolet, o. s. v. — det är på en gång så stridande mot rätt och