allmänheten uppresor sig mot ett sådant system, som förr eller sednare måste blifva en källa till enskilt ofärd och allmänna olyckor. Man ser redan nu en en del af de verkningar, det medför i de landsorter, der det hunnit mera utbreda sig; och dessa skola snart visa sig ännu mera betänkliga, genom det godtycke i länetransaktionerna och de ryckningar i allmänna penningrörelsen, som dessa bankers förvaltningar, till enskilt fördel, kunna efter behag tillåta sig. Mycket vore bärom att säga; men ämnet skulle leda till allt för stor vidlystighet. Jag vill derföre för det närvarande blow tillåta mig den önskan, att man ej matte låta insöfva sig i den tron, alt det är ett oskäligt och obilligt missnöje, alt såsom national-lyte utgisvet singringsbegår, som loranleder så mängen att yrka på upphäfsvandet af privatbankarnes sedelutgifning. Den har iillkommit genom en pur olaglighet — genom ett emot grundlag och lag stridande regeringsbeslut — och kan, utan all orättvisa, när som helst, till soljd af detta förhållande, inställas och sorbjudas, då nationens säkerhet och fördel en gäng sådant fordrar. Om denna tidpunkt är så aslågsen, få vi möjligen se. Ått privatbankerna, i sin män, mäktigt bidraga att påskynda densamma, då ett i så många afseenden falskt statsförvaltningsoch statshushallningssyslem mäste lemna rum ät ett mera rationelt, det är ej svårt att fatta; och det är således mahända en god sak, ehuru för ögonblicket olycksdiger, om de i ohejdad fart få ännu nägra år fortgå och föroka sig efter nuvarande method. Det gör i en framtid allt undseende obehofligt, då ett tillvälladt monopol måste alskalsas. Då man här hörde först omtalas, att i Götheborg en privatbanh tillämnades, gjorde man sig verkligen det hopp alt få se densamma grondad på en helt annan rörelse, än den, som de i orterna förut varande Banker, genom gamla regeringssystemets olagliga förläning af sedelutgilnings-rättigheten, idka. Man väntade alt få se en förebild af ett banksystem, grundadt för handelns och rörelsens verkliga bebof icke efter om jag så får säga, det gamla eländiga undsättningsbegreppet, som synes utgöra grunden för våra allmänna låneanstalter, och som under sken af alt tjena en tiggande allmänbet betryggar sig sjell genom ett verkligt procenteri. Man sade: nu få vi se en bank som kommer att erbjuda alla klasser måjligheten att förränta sina besparingar, att balla räkning för att slippa hålla kassa, att disponera en ögonblicklig kredit till lönande söretag, alt reproducera medelst det gjorda ararbetets bebållningar, att med associationsandans hela kraft utföra storre industriloretag, o. s. v. Men då man läste reglementet fann man allsicke det som man väntat. Om det ock mäste erkännas, alt Gotheborgs-banhen i vissa delar bar visat en afsigt alt göra sin rörelse något mer bankmässig, än de andra, har den dock latit förleda sig af den orättvisa fördel, sedelmonopolet erbjuder, att göra det stora och vådliga afsteget, som dessa gjort ; och derigenom till väsendtlig del förfelat sin bestämmelse. bet äterstär nu att se, om forvaltningssättet kommer att hålla dess verksamhet inom det egentliga affarslifvets nyttiga krets, eller om äfven den skall blifva blott ett medel till några få kapitalågares oskåliga vinst, på en stor alimänhets bekostnad. Man bör likvål hoppas, alt i samma mån inom en stor handelsstad verkningarne af ett sådant falskt sinancielt system snarare måste visa sig, allmänna tänkesättet skall förmå at återfora den till det rätta, det för samhället nyttigare; och med den upplysning och den kännedom af handeln och afjsärslisvet, som Gotheborg, mer än någon annan ort här i landet, innesluter, måste laran af misstagen blifva mindre och lättare att afbjelpa. Det är dock alltid beklagligt, att ej vår regering skall inse det olämpliga i fortsät