Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1847, sida 2

(11 UHC (1 LdsStCyrie målaåde Fraåtatikes UsfältHciella belägenhet i sika dystra lärger som herr Fould, men sinansministern ville icke då inlåta sig i nägra förklaringar, utan åberopade sig på dem i sista sessionen. Kammaren förktarade sig imellertid med stor majoritet emot sorslagets öfvervägande. Herr Lacove-Laplagnes förklaringar den 5:te hafva, såsom bestämdt motsägande den allmänna åsigten om en sorbandenvarande sinanciell kris, väckt mycket uppseende, men de äro ingalunda tihsredsstälande och torde måhända blott böra betraktas såsom försök att för allmänheten cachera den verkliga ställningen. Dep. kammaren bar, under stort motstånd från ministrarnes och de konservatives sida, beslutat alt taga i olvervägande herr Duvergier dillaurannes förslag till valresorm; man förutser imellertid, att det kommer att förkastas. Guizot och Normanby tyckas stå på den bästa fot med bvarandra, och man hoppas på ett snart återställande af det förra goda forbällandet med England. Realiserandet af dessa förboppningar torde dock mycket komma att bero på huru ställningar och förhållanden utveckla sig i Spanien. Belgiska hoaungaparet afreste den 5:te till Brässel och skulle oförtöfvadt bege sig till London. Prins Joinville bar nedrest till Toulon för att taga befälet öfver ölningseskadern. Grelve Bresson bar, med anledning af sin mors död, på permission rest hem till Frankrike. ENGLAND. London den 9:de Mars. Regeringen har för afsigt ati tills vidare på försök afskaffa deportalionstrasset. Säsom förberedande åtgärder vill regeringen införa likhet i förvaltningen vid stralfsangelserna i Milbanck, Pentonville och Parkhurst, samt ställa det irländska straff-fängelseväsendet på lika sot med det engelska. be för detta ändamål nodige biller hafva redan erhallit andra läsningen i ölverhuset, der de inlemnats af grefve Grey, som den 5:te dersammastädes i ämnet höll ett högst interessant och upplysande föredrag. Det bland sorbrytarne i straffkolonierna herrskande tillstånd, sade grelven, är ett uppenbart slalveri, och komitön, som 4857 fått uppdrag all grundligen undersöka ämnet, bar enstämmigt, såsom ett olika verkande straft, tadlat det i straflf-kolonierna rådande systemet att ölverlata de deporterade broitslingarne såsom tjenstehjon åt privata personer. Stundom händer det, att en grof brottsling, om han råkar i handerna på en god och klok husbonde, bättrar sig, men deremot är det mycket ostare sallet, att mindre forhärdade sorbrytare öfverlåtas at daliga husbönder, som på det grymmaste tyrannisera dem och göra dem lill förstockade syndare. På komilcns rekommendation bade alltså detta system alskaslats och beslut fattats, att öfverlemna äs kolonialregeringen att sysselsätta förbrytarne, samt att inskränka deportationen på samma gång som strallanstalterna i moderlandet utvidgades och ubildades. 1840 inställdes helt och hället dePirtiationen till Nya Syd-Wallis, och blott deporlaionen till Van Diemens land och ön Norfolk (de sistnämnde för de grosste brottslingar) blet bibeallen, men olägenheterna af deportationsväsenlet säväl för kolonierna som moderlandet träda Jag från dag allt mera i ljuset och visa tydligtych klart att äfven den ännu bestående delen al strahkolonierna icke mera låter sig försvara. På on Norfolk t. ex. sorekomma fortfarande så förlåtiga upptråden af uppstudsighet och moraliskt orders i sin afskyvärdaste form, att regeringen funnit sig föranlåten att befalla den nya guvermren i nya Syd-Wallis att genast upplösa dena sorbrytar-keloni. Den tillärnade relorwen äsytar alt såväl atskräcka från brott som forbättra förbrytaren. betta mål tänker iman uppnå gnom följande medel: Alla hittills till deportation Jomda torbryare skola framgent törst och främst hallas i cell, längre eller kortare tid, allt efte graden af duas stralfbarhel, dock icke mera ina 48 månadr, enär ensligt fängelse blott får användas medytersta sorsigtighet. Efter ölverständet sängee i cell skall hvarje sorbrytare :ysselsättas vid de allmänna arbetena och är å ena sidan vid dligt uppsöorande utsatt för att varda atersändi cell, men har å andra sidan älven, i fall hanuppför sig väl, den utsigten, att hans strafftid me afseende derpa väsendtligt förkortas. I sista perioden af danne Aarhäatet td ckala färhevtäårne falla an — 2——