icke i allmånhet är tillatet, äfvensom vid förpassningen af alla, så vål svenska och norrska som Å dåndska varor, som sörtullas mot vissa procent atsvärdet, skall det åligga tullväsendet på afsändningsstället att i tullpasset upptaga varornas vårde, vid hvilken värdering är att iakttaga hvad derom i vederbörande rike är eller varder stadgadt. Förpassningen meddelas af vederbörande tullkammare eller tulltjensteman vid påteckning på det ena exemplaret af de i 10:nde 2:n omsormälta angilvanden, och skall för öfrigt vara upprättad i ölverensstämmelse med de denna lag bifogade sormulärer litt. A. och B. 2 435. I alseende på kontrollen (Opsynet) för varornas transporterande samt deras angisvande och undersökning på bestämmelseorten, ålvensom lörtullningssättet, hafva vederbörande att rätia sig efter hvad i hvart och ett al de resp. rikena derom är stadgadt. 246. Vid början af hvarje månad skola de svenska eller norrska tullkamrar eller tullijenstemän, som under den sistiorflutva månaden halva meddelat förpassningssedlar till transport af varor landvägen från det ena till det andra riket, ofversända till tullkamrarne på bestämmelseorterna afskrifter af sorpassningarue å alla under olvananförda tidsförlopp dit afgångna varutransporter. Hafva varuiransporterna afgått till någon allmän marknad, så bora afskrifter af förpassningarne genast öfversåndas till den tullkammare eller den tulldistriktebes, under hvilken stället lyder, och skall tullkammaren eller distriktchesen träffa nödiga anstalter i afseende på vederbörlig tullkontroll och tulluppbörd på platsen. 247. Befinnes det, att någon af svenska, eller norrska, tull underkastade, eller af utländska förtullade varor bestående transport icke inom trenne månader från utfärdandet af förpassningssedeln framkommit till bestämmelseorten och der blifvit till vederbörlig tullbehandling anmäld, då skall tullkammaren eller vederbörande tullauktoritet på stället, eller, om varorna halva blifvit förpassade till allmän marknad, vederbörande tullkamware eller tulltjensteman, under hvars uppsigt stället står, derom underrätta den tullembetsman, eller tullbetjent, som sorpassniogen utfärdat, samt tillika efter sorpassningssedeln meddela uppgift om tullafgiltens belopp, bvilket sistbemälte embetsman eller tullbeijent i laglig väg skall indrifva hos den, som uttagit förpassuingen, eller hos hans proprie borgensman och det till tullkammaren eller tu lauktoriteten på bestämmelseorten öÖfversånda. Tullika skall den, som har uttagit sorpassningen bota till tullkassan i det rike, på hvilket sorpasssningen varit ställd en summa lika stor som beloppet af tullberäkningen, hvilka böter på samma såte skola indrilvas och till tullkammaren eller tullauktoriteten på bestämmelseorten osversändas. 2 48. När utländska oförtullade varor blifvit sorpassade öfver land från det ena till det andra riket, då skall den, som sorpassningssedeln uttagit, vara pligtig, att inom trenne manader ester förpassningens utfärdande ingifva till tulkammaren på afsändningsstället ett af tullkammaren på bestämmelseorten utsärdadt bevis ölver all varorna, så vida de afgått under tullsorsegling eller plombering, med obrutna sigill eller plomber dit ankommit, samt äfven att de med afseende på antal, mått eller vigt Ösverensslämma med sorpassningssedeln. Varder ett så lydande bevis icke inom osvannämnde tid till tullkammaren på afsändningsorten asflemnadl, så åligger det densamme, att, efter förpassningssedeln, och efter den vid dess — utfärdande i det rike, hvarifrån varorna voro sorpassade, gällande tulltaxa, beräkna tull al vatorna och derefter hos den, som uttagit förpassningen, eller hans proprie borgensman, i laglig ordniog indrifva tullbeloppet, hvilket tillfaller lullkassan på afsåndningsstallet. Iillika skall den, som ultagit sorpassningen, erlägga en plikt, motsvarande tullafgittens dubbla belopp, hvilka boter, på sätt ofvan blifvit formäldt, skola indrifvas och ofvetsandas till tullkammaren på bestämmelseorten, hvars tullkassa de tillfalla. Skulle nägra af de i förpassningen upptagna varor icke vara tillåtna till införsel i det land, hvarifrån sorpassningen blifvit uttärdad, då är den, som sorpassningen uttagit, skyldig att erlägga boter till ett belopp lika stort som varor.2 ed2—