Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1847, sida 1

ter. blottade på ett ställe å rywagen. Under denna grymma operation gaf djuret icke det ringaste techen till att det kände någon smårta. lr Flourens afskar vu de bakersta rötterna af de nerver, som ulgå från ryggmärgen och som uteslutande äro känsel-nerver; men djuret förradde intet, som kunde antyda att det hade känsla af den operation, hvilken det underkastades. Derefter irriterade man och afskar de främsta rötter, som tillhöra rörelsenerverna, och djuret tycktes då erbälla liksom en lätt stöt. Man lät det då ånyo inandasetber; ryckningarne upphörde genast och återhommo ej mera, oakladt man änyo lederade nerverna. Ethern har alltså den förvånande kraft, att den for en viss tid kan upphälva känseloch rörelse-principerne i ryggmärgen. Det är älven noga att lägga märke till, att känselprincipen alhid försvinner förr, än. rörelseprincipen. Hr Longet har företagit experimenter, som äro ungelär enahanda med Hr FF:s; men han bar af dem dragit slutsatser, som vi icke hunne biträda. ur Longet vill indela det etherberusade iillståndet i tvenne perioder. Under den första perioden uppbör all förbindelse med den yttre verlden och en afmatlning inträder ; men kroppen återverkar dock genom konvulsiva rörelser på de orsaker, som förorsaka smartan. Under den andra perioden åter blir kroppen ett temporärt lik, och al reaktion mot byilken sönderstyckning som belst upphör. Stodjande sig på äldre ersarenhetsron drar nu lir Longet den slutsats, att ethern under den första af dessa bäda perioder endast verkar på hjernan, såtet för förständet, viljan och minnet; under den andra perioden blir väl älven bjernan assicierad, men kroppen förlorar också all annan förmåga än den, att ånyo kunna få lif igea. Vill man nu låta dessa båda resultater gälla för menniskan, så sönderfaller hennes sanslösa tillständ i tvenne perioder. Under den: första ligger menniskan såsom skendöd och bar blott förmåga att känna den återverkande smärtan; ( hon måste alltså nödvändigtvis försättas i den andra perioden, för att etbern må kunna utöfva något välgörande inflytande. Men detta sätt att betrakta förhållandena är stridande mot största delen af hitintills gjorda ersarenhetsron. Herr Longet vill, att inandningen af ether skall fortsättas ända tills aft den verkat fullkomligt (d. v. s. ända tills att den andra perioden intrådt); i annat fall, säger han, kan menniskan val förlora minnet; men det oakladt lida af operationen. Men har minnets verksamhet blifvit upphäfd, förmår det icke längre att sammanbinda de oändligt många på hvarandra följande momenter, som vi benämna tid, så tillstär jag, att jag icke vet, huruledes man skall. kunna känna någon smärta. Det är väl möjligt, att skrik och rörelser ännu kunna ega rum, men utan allt minne, alltså äfven utan allt medvetande och följakteligen utan alla smärtor. — Leder icke ethern oss allaredan att betrakta menniskan, djuren och de fysiska fenomenen ur alldeles nya synpunkter? Dock, vi vilje icke låta Oss vilseleda af måbända omogna betraktelser, uian ölverlemne dem åt framtiden. Vi återvände till det, som vi af erfarenheten redan i denna väg känne. På grund af etberångans brännbara beskaffenhet har en hop försigtigt folk med mycken om: sorg aflägsnat alla kroppar, som befunnits i glödande tillstånd under det man experimenterade med ethern. Det är otvifvelaktigt, att om elden genom någon olycklig händelse komme i beröring med apparaterne, så skulle man bafva alt beklaga sig öfver följderna af en våldsam explosion och öfver en, i hög grad brännbar, flytande massas usströmmande. Man har till och med befarat, att det exploderande senomenet skulle sträcka sig till lungorne och åstadkomma de svåraste följder. Man har imellertid, för alt komma till visshet härom, anställt försök i denna rigtning med hästar, kaniner och bundar.