Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1847, sida 2

ENSÄNDT. Nymodiga Domarereglor. Uti häradshofdinge N. Claesons törklaring i GCAfstonbladete för den 47:de Februari d. ä., angående bans bos justitieombudsmannen anmälda forfarande, att låta bakta en hemmansegare, som, på angifvelse af kronobetjent för skogsaverkan nu blifvit af Sotholns håradsritt, under bemålde ordsorande, dömd att stå tjussrätt, böta vedens tredubbla värde samt undergå offentlig kyrhopligt, sedan likväl den rätta målseganden lör 8 är sedan icke beifrade det då gjorda brottet, utan lät sig nöja med ersättning för det åverkade, linner man några så högst betänkliga satser, alt det skulle vara hoast olyckligt om de antoges såsom nymocliga dlomarereglor. Man vill ej lästa sig vid, att Hr håradshosdingen ansett sig hunna håäkta, i ett dylikt mål, en person, som icke var lös eller ifrån annan ort, utan bosatt bemmansegare inom domsagan, eburu ins. tror, att till svenska domaremaktens beder, sådant af mängden ibland landtdomare är exempellost. Ius. vill icke heller fästa sig vid, att domstolen ej ansåg sig böra böra den rätte malseganden i averkans-mälet, oaktadt det var kändt, att detta mål en gång var nedlagdt genom förlikning. Ins. skall icke heller fästa sig vid, att bofrätten ansett sig böra upphäsfva häradsrättens utslag, emedan den anklagade blifvit emot lag dömd att stända tjufsrätt, oaktadt ett sådant sorhällande af en domare icke synes bordt kunna undgå att af bofråttens fiskalsembete upptagas. Ins. vill blott hålla sig till de skäl, Hr Claeson anfört för häktningen, som ligga alldeles utom malet. ur Claeson säger nemligen: att den häktade, enligt den om honom i orten radande opinion, icke allenast är skäligen misstänkt att bafva tid efter annan i sin hemort förofvat åtskillige mindre tillgrepp och andra förbrytelser, ehuru spåren blifvit igensopade, samt att han inom Sorunda socken, åtminstone i närheten af sitt hemvist, är allmänt afskydd och fruktad.? Se här saledes en svensk domare, som drifver den satsen, att man skall haktas, för det en rådande opinion misstänker, eller nägra grannar tro sig bora alsky och frukta. Regeln, är, som man ser, stridande mot de gamla domare-reglorna — och således troligen horande till de nymodiga. Vidare såger Hr Claeson, alt ban haft för rätta få brottslingar, som kunnat måta sig med den ilrägavarande anklagade i förmåga att fräckt och ibårdigt förneka förbrytelser, m. m. Men om man finner sig anklagad genom sådana tillställningar, som bär synas varit begagnade, då man upptager en för åtta är tillbaka ersatt skogsåverkan, och sianer sin domare gynna dem, månne ej sinnet kan deraf rinna till och sräckheten ökas?