2 ÅT— Judarnes petition. De skäl, vi här ofvan sökt utveckla för vår Önskan, att få undanrojqa de binder, som i grundlagarne föresinnas mot vår likställighet med osrige rikets medborgare, torde vi äfven lå göra gällande i afseende på det i allmänna lagen stadgade jäl för viltnesmåls afläggande. Di det mened förbjudande budordets gemensamhet sor bekännare af Mose och Kristi läror är allmänt känd, synes tydligt, att det i allmånna lagen utstakade hinder för vittnesmåls asfläg gande ej varit afsedt att å Mosaiske trosbekännare ullämpas, heldst desse vid antagandet al 1754 års lag aunu ej i riket vunnit inträde. Likväl kan det ännu qvarstående lagrummet, till följd af sin ordalydelse, tydas, och har älven någon gång blifvit uttydt på ett för den Mosaiske trosbekännaren kränkande sått och i strid mot den förmån, som borde tillkomma rättsokande i allmänhet. Behofvet af en förändring i detta lagrum har ock redan af den utaf Kongl. Maj:t nedsatta tlagkommiue blifvit insedt och i dess forslag till civiloch kriminal-lag, genom förändring af ifrågavarande ordalydelse, erkändt. De förändringar i rikets grundlagar, konstitutionella institutioner samt allmänna lag, om byilka vi derföre i djupaste underdånighet bönsalla, äro följande: att de binder, som i Regerings-formen och i Riksdags-ordningen uppställas mot Mosaiske tros: bekännare sor erhållande af civile embeten och domare befattningar, samt för deltagande i nalionalrepresentationen, måtte upphöra; att de eds-sormulärer, som äro stadgade uti Rihsdags-ordningen och Tryckfrihets-förordningen, äfvensom formulären för huldoch trohetssamt tjenstemanna-ederna mätte för Mosaiske trosbekännare goras tillämpliga; och att den behörighet for Mosaisk trosbekännare, att bära vitinesböord, som synes i Råttegangs-balken ifrågasatt, måtte oss tillerkännas. Om dessa lagförändringar våge vi i underdånighet anhalla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vid nästblilvande riksdag framlägga nådiga propositioner till Rikets Ständer, hvilka, äfven i denna angelägenhet, utan tvifvel med beredvillighet skola gå Eders Kongl. Maj:ts höga samt mot alla medborgare välvilliga afsigter tillmötes, enär desse upplyste representanter af ett sritt folk ej lära tveka att solja den rigtning till fördragsambet och samhällighet, hvilhen, säsom vi ofvan sökt visa, pågår bland alla Europas civiliserade nationer samt äfven alluner och mer röjer sig uli värt sådernesland. Jven inom den ekonomiska lagstiftningens område finnes ett och annat stadgande, som är stridande mot den af oss efterlängtade likställighet inför lagen, och då undanrödjandet af dessa binder beror al Eders Kongl. Maj:t allena, våga vi i underdenighet boppas, att Eders Kongl. Maj:l matte upphälva de inskränkande vilkor, hvilka i Kongl. förordningen den 30:de Juli 4838 och Kongl. kungörelsen den 21:ste Sept. samma är förelinnas, i alseende å bosättning hvarheldst i riket, a köp af fast egendom på landet, samt å deltagande i vissa kommunala befattningar, om ock med bibehållande al jäf i och för de kyrkoärenden och religions-undervisningen rörande frågor. Tryggt sörlitande oss på Eders Kongl. Maj:ts ädla tänkesätt och nädfulla benägenhet att uppfylla dess umlersäters billiga önskningar, emotse vi med hoppfull förtröstan den af samtliga dessa lagsoråndringar beroende likhet inför lag med landets öfrige befolkning. Skulle dock Eders Kongl. Maj:t i nåder finna tidsforhållandena vara sndana, att ett villfarande af vår underdåniga begäran om deltagande i nationabrepresentationen, möjligtvis kunde öka de redan nu utan tvifvel nog stora svårigheterna vid lösandet af frågan om dess snara ombildning i ölverensstämmelse med det allmännnas önskaingar och interessen; då åro visserligen dessa interessen de ösvervä— AA