Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1847, sida 1

en krimollig, fördomsfri forskning uti alla sina inre sorhallanden, skall allmänna tänkesättet besinna hela obilligheten af en sådan uteslutning. Det skall vid åsynen af den Mosaiska befolkningens stkäfvande till bildning och sedlighet, samt al det dellagande för samhällets angelågenheter, den genom sjellva denna önskan om delaktighet visar, linna hela orättvisan af att låta denna det af Sveriges besolkniug ånnu längre dväljas i den tillbakasatta samballsställning, hvari den nu befinner sig: att till och med i lag vara förnekad möjligbeten att böja sig ull jewlikbet med ofrige svenska ungersåter. Atl en dylik sträfvan till fordomsfri forskning samt en känsla af behof utaf förbättrade samhallsinstitutioner verkligen genomgår och lifvar svenska folket och dess regering, tro vi oss finna bland annat bekräftadt deraf, ati på Eders K:gl, Maj:ts nådiga befallning nu tvenno kommitteer äro nedsatte att utarbeta förslag till nationalrepresentationens ombildning samt till förändring . at allwänna lagen, ÖPertygade, att de upplyste och vältänkande män, som Eders Kongl. Maj:t härtill täckts utvålja, icke kunna undga att vid sina arbeten alse tidens kraf af en, med det religiosa sinnet, bilduingens och samhållsandans utveckling mera ösfverensstämmande sördragsamhet iuom deo medborgerliga och pollliska verksambetens område, olika trosbekännare emellan, våge vi hår underdanigst uttala den boppfulla förmodan, att, om dessa kommitterade finge sig appdraget att yttra sig öfver de delar af denna vär underdaniga ansökan , som angå dels deltagandet i nationalrepresentationen, dels ett sortydligande af allmän lag, de begge kommitteerna då skulle finna sig uppmanade att föreslå upphälvandet af alla de inskränkniogar 4 denna medborgerliga verksamhet, hvilka, grundade blott på reUgions-olikhet, ännu qvarstå i rak strid mot tidens upplysning och allmänna, sorsonande anda. Sedan vi nu vågat fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksambet på alla dessa förhållanden, bedje vi, alt Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i betraktande, att den nu i riket belintliga Mosaiska beslolkningen till största delen bestar af bär i lane det födde afkomlingar af föräldrar, hvilka genom landets regering för nära sjuttio är sedan uppmuntrades att sig i riket bosätta; att de tala landets språk, följa dess seder, deliaga i nationalförsvaret, i alla skattebördor och i allt upptylla sina skyldigbeter emot silt sådernesland. Böra de således icke anses lika berättigade till deltagande i lagstiftning, beskattning och förvaltning, som bvarje annan infödd svensk man? Och i de få fall, då religiosa teoslormers olikhet kan erlordra någon shiljaktighet i sättet af dessa rätligheters utöfning, synes sadant böra i lagen derester lämpas, utan att der sore tillintetgora eller förs minska sjelfva behörigheten. De föreskrifter i grundlagarne, bvilka utesluta Musaiske trosbekännare från alla statsembeten samt från deltagande i nationakhepreseulationen. stå icke i ofverensstämmelse med dessa lagars allmånna anda, att betrakta hvarje i landet infödd man såsom egande svensk medborgarerått. Huruvida atvikandet från denna naturliga princip verbligen olverensstämmer med hillighet och rättvisa, år hyad vi i underdånignet bedje Eders Kongl, Maj:t taga i nådigt öfyervägande. I vår ltroslära, liksom i den kristna, är sedoläran rättesnoret för den blifvande medborgarens uppfostras, undervisning och uppförande och blir salunda grundvalen för hans handlingssätt, då de borgerliga och politiska pligternas och råttigketernas utosning ifrågakommer; och man kan alltså med skäl säga, att sedolåran i de begge religionsbekännelserna är en, oansedt religionssormerna äro skiftande. Af denna sanning synes följa, alt om nådigt bifall skänkes åt denna vår underdaniga anhallan om en lika naturlig, som för hela samhället nyttig rättighet att få deltaga i lagstiftning och förvaltning af nationens offentliga angelägenheter, skall statskyrkans värdighet destomindre trädas för nära, som dess böga ståndpunkt lika litet är i behof af något från relisi. onstvång hemtadt stöd, som den genom ett sädans