Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1847, sida 1

lillvexande intellektuella och moraliska krafter på bildningens och sedlighetens bana; det känner alltmer värdet af dessa kratter, och sådana finnas äfven inom alla religionsbekännelser. Sverige känner ock alltmer beholvet af industriens utbildning för en tillvexande besolkning. om en härd naturs binder skola kunna uppvågas; det olvertygar sig alltmer, att Handelsoch Näringslilvets frihet utgör vilkoret för en sadan industriens utveckling; monopolierna äro redan i Lag alskafsade; en omisskännelig syftning till bättre beräkning i företagen och till mera sparsamhet i enskilda lifvet förmårkes. Under ett sådant sortskridande på civilisationens bana och ett allmännare sträfvande till mera upplysnipg och trefnad, kan icke det verksamma biträdet af en integrerande del utaf landets belolkning vara likgiltigt. Om den ock icke är talrik, erbjuder den måbända, jemförelsevis till sitt antal, en mera betydlig andel af intellektuela, materiella och moraliska krafter, än mången förväntar, eller allmänheten hittills känt, eller visat sig böjd att offentligen erkänna; och vi vige hysa den förtrostan, att vid en jemsorelse emellan den Mosaiska besolkningen bär f landet och den öfriga befolbniagens bättre lottade klasser, skall den förra, oaktadt alla de hinder och inskrånkningar, den ännu måste röna i sin medborgerliga ställning, befinnas icke stå tillbaka mot de sednare, i idoghet, ordning, huslighet och sedlighet, samt att den således, genom det införlifvande med Nationen, som måste blilva en följd af jemlikhet inför Lagen, skulle i sörhällande till silt antal ganska verksawt bidraga till intelligensens och industrieus framåtskridande, och dymedelst till landets förhofran. Billigueten af de förändringar i våra sorhållanden, hvarom vi nu gå ati underdänighet annalla, bar Kongl. Maj:t jemväl för ätta är tillbaka nadigst behjertat, och genom utlårdandet af en nådig förordning upphåst alla ditlills utkomna, Rikets Mosaisha befolkning rörande, men med tidehvarfvets upplysving icke ölverensstämmande Författningar. At kort derefter en förklaring följde, som äter till en del aflägsnade det efterlängtade walet, bar — uan all minska vår tacksambet sor de ädla alsigter, hvilka så klart framlysa ur förstnämnda nådiga förordufng — icke kunnat undgå att nedstå och djupt bedrölva; dock bar numera denna smärta gilvit vika for det tillitsfulla bopp, vi hyse till. Eders Kongl. Maj:ts hogsinnade tänhesäll och ynnestsulla nåd, samt till Svenska Folkets alltmer fortskridande upplysning. Allmänna tänkesättet erkänner numera religionssordragsamheten såsom en Christlig pligt. De falska begreppen om Mosaisha religionens fiendtlighet mot Chtistendomen och om dess bekännares hyllning af samhållsvådliga läror balva skingrats. Manga al de anledningar, som förut, inom åtskilliga af landets solkhlasser vallat afvoghet emot den Mosaiska befolkningen, hafva upphört. be serskilde trosforvanterna respektera hvarandras samvetssrihet, i samma man, som sornustet visar religionernasgemensamma mal vara menniskokärlek, sri socskning och samhållig sedlighet; snart stå de alla färdiga att erkänpa lordna misstag och sin bättre öfvertygelse. Det är således antagligt, att just nu, då nationen, stödd på förtröstan till Eders Kongl. Maj:ts ädla tänkesätt och motseende Regeringens verksamhet lör hennes vigtigaste angelägenhet, söker lyfta sig öfver alla de fördomar, missförstånd och betänkligheter, hvilka i sekler hämmat nationalandans utveckling i sann menshlig rigtning oen till alla folkhlassers gemensamma bafnad, skall Svenska folket finnas beredvilligt, att, med erkännande af sina fagars rätta anda, skänka tullkomlig och oinskränkt medborgarerätt äfven åt de landsmän, hvilka, till följd af hittils oklara begrepp om mete p—ssF BDl E—-———— — -oCmRr osa RERELEEREEERREESREE D Luu veoeoeobscser2rmhrmmm bh mAm— —a-ra———— JU L——n — —————— i allmän menniskorätt, varit och äro dömda att uleslutas från alla dyrbarare samhällssordelars åtnjutande. Under ett ögonblick af denna vägt och 12 IE a OK RR AA ZZA. Annaga L. RER