Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1847, sida 2

AAAccc——————————————— — Karlen har gått hit in, — sade han, — och han måste ännu vara bär, emedan dörren var stängd invändigt! ... Räsonnemanget var logiskt; fru Blavier förutsåg soljderna af dö (samma, och hon kände sig nära all talla i vanmakt. Man började då att snoka i alla rummets vinklar och vrår, bakom gardinerne, under sängen, i skåpen; man skulle slutligen intränga i kabinettet, dö ilIandrin visade sig. Hans asyn förorsakade ett ogonblicks tystnad; han begagnade sig derat för all säga: — Fienden ger sig; bort med vapnen. Man vmgat honom genast, man högg tag i honom och man talade till och med om att binda honom, men fru hlavier kunde icke athalla sig ifrån att höja sin rost mot användandet af en sådan onödig stränghet. — Min hustru har rätt; — anmärkte herr Blavier; — laltom oss icke missbruka vär seger. Mina vänner, — tillade han, slutligen frapperad af Estelles blekhet, — J bevaken dennå karl uti salen på undra botten, ända till dager, och jag skall stanna qvar hos min hustru, hvars somn blifvit störd på ett så förfärligt sätt, att hon säkert bliv sjuk deraf; jag besarar .... Estelle skyndade sig att försäkra att hon endast behöfde ro, men då bennes man envisades, kom Landrin till hennes hjelp. — Min herre. — sade han, — jag har en vigtig förklaring all göra er; ... vill ni hora mig emellan fyra ögon! Efler ett ögonblicks tvekan, var herr Blavier måhända på väg att ge vika, då han erinrade sig att det tillkom herr Morand att emottaga belters förtroenden. Först då märktes Morands sranvaro; en tyl skickades till hans rum, som besanns omt. — Det är besynnerligt, — sade notarien till damerne med en illparig min.