— —— — ———— vådliga följder af att tapetsera boningsrum med gröna tapeter. För ett par veckor sedan förmärkte åtskillige medlemmar af en, i trakten al Gotheborg boende, akiningsvärd familj esomostast ett hastigt päkommande illamående, hvars orsaker de på intet säll kunde förklara sig, och som slutligen tycktes vilja öfvergå tll någon allvarligare sjukdom. Läkemedel, som vid smärre opassligheter pläga begagnas, användes; men hjelpte blott lör ogonblicket: dagen derefter infann sig ånyo det onda, under samma, men mera svärartlade symplomer al mallighet, äckel, qväljningar, hulvudvärk o. s. v. käanbarast var illamåendet om. morgnarne, straxt efter npystigningen och innan någon rörelse tagits i friska luften. Låkare rädsrågades; men i förstone kunde icke eller ban göra sig reda för den opasslighet, som så plötsligt börjat nemsoka de annars så friska samiljemedlemmarne. Slutligen soll dock hans misstanka på de tapeter, med hvilka ett par run, hvari patienterne sofvo, voro behlädde. Prof al dem skickades till Chalmerska slojdskolan, med begäran, alt undersökning på kemisk väg mätte i dess laboratorium med bem. tapelstycken anställas, för att utröna, huruvida den gröna färg, hvarmed de voro tryckte, inneböll arsenik. Lenna begäran blef genast, med vanlig beredvillighet, efterkommen, och vid analysen belunnos begge de gronfärgade tapetprosven innehalla slora qvanltiteter al nyssnåämnde melalliska gilt. Sedan denna underrättelse erhållits, blefvo naturligtvis de förderfliga våggprydnaderna genast nedrifne och andra tapeter, i bvilkas färgblandning arsenik icke ingär, i deras ställe uppsatte, och från den stunden formärktes icke det ringaste af det illamaende, för hvilket atskillige af husets folk förut varit blottställde, vär de hvilade i de rum, der de gröna tapeterne belunnos. Då saker är af mycken vist för helsan, torde följande, af prosessor Gmelin i Heidelberg uti Annalen d. Staatsarzueykunde meddelade, upplysningar, rörande samma ämne, vara ganska vålkomne för mänga al vara resp. läsare: al nyare tider har man till gröna tapeter börjat alt begagna arsenikhaltiga kopparsärger, emedan de äro mycket lifliga och varaktiga. Man bar imellertid vid slersaldiga tillfällen funnit, att personer, som solva i rum, ölverdragne med dylika tapeter, angripas af forgiftningssymptomer, och att det i sådana rum kännes en egen, oangenäm lukt, i synnerhet om tapeterna blitva suktiva. De kunna äfven verka sorgistande genom att asdammas, i det att man derunder inandas det arsenihhaltiga färgstoftet. Det skulle soljakteligen vara åndamalsenligt att förbjuda försäljningen och bruket al alla gröna tapeter, om de ock visade sig innehålla blott en bögst obetydlig portion arsenik, eller att alla tapetlabrikanter och målare ålades att först låta en kemist undersöka den gröna färgen, hvilken de ämnade begagna sig af ). Alla tapeter borde likaledes ) Man upptäcker närvaron af arsenik uti andra ämnen säkrast genom reduktion. I lösningar upplackes arseniken, om man tillsätter så mycket saltsyra, all lösningen blir lindrigt sur, och leder svafvelbunden vutgas derigenom. Arseniken utfälles då svafvelbunden, som ett citrongult, flockigt pulfver; men för att vara såker på, att detta icke är något annat, skiljer man det medelst filtrering genom papper från vutskan, blandar det, efter full utvattning, med kolsyradt kah och inlugger blandningen i ett glasrör, genom hvilket man leder torr vatgas. Når stallet, der blandningen ligger, upphettas med en lampa, reduceras arseniken och afsätter sig på glasröret som ett mörkt, metallglansande öjverdrag; tillika luktar den genomströmmande vutgasen af arsenik. Man kan på detta sätt upptäcka äfven det rinnaste snår af arsenik.