Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1847, sida 2

TVENNELXLUVUFNUAER.) Ester Adele Desloges. Herr Blaviers röst, som bad frun oppna, tillät icke Landrin fullborda sin forklaring. Han drog Julius med sig i kabinettet, och Estelle, mera dod äv lesvande, beslot ändtligen, efter att utan buller hafva ställt allt i ordning igen uti rummet och gifvitl sin toalett utseendet al all vara påtagen i hast vid det oformodade uppstigandet, att löpa risken af detta fruktansvärda besok. När mären i G., åtlöljd af flera domestiker och sina gåster. inträngde uti sin hustrus rum, erbjödo chefen och hans trupp en verklig maskeracdanblick. Herr Blavier, insvepi i en storrutig nattrock, holl i handen ett jagigevär, och på hans nattmoössa (hronade en kask, hörande till brandkorpsens uniform, ny modell, skickad trån prefekturen; hans folk. utspökade på ett icke mindre groteskt sätt, hade beväpnat sig, en med yxa, en annan med ett stekspelt, en tredje med ett qvastspett; notarien svängde en gammal guitarr, och fruntimren, som kommo i sina underkjortlar. buro hvad som först fallit dem i händerna, saxar och ljusputsare. — Estelle, — sade herr Blavier vid sitt inträde, — ni har utan alt veta deraf, undsluppit en stor fara. En karl, en tjuf, är gömd der på er terass; Dominique her sett honom kasta sig dit ifrån taket. Fru Blavier kunde icke få fram ett ord; hon vände mekaniskt ögonen emot fonsterluften. — Nå mina barn, kurage, — fullföljde mären i G.; — hvarje reträtt är honom afskuren, och det kan aldrig slå oss felt att knipa honom. Den brokiga kohorten sramryckie i god ordning, men efter ett noggrannt letande ålervände den med snopen uppsyn öfver att ingenting hafva funnit, då notarien varsedlef bitarne af rutan på mattan. ) Forts, och slut fr. N:r 58.