Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1847, sida 2

medel, tills hon slutligen dukade under. Hon dukade under många gånger, utan att likväl någonsin försona sig ned sina loloch ehuru hon med passion var fästad vid den, som bragt henne på fall, så uppstod hos henne ofta den tanken, sasom denna dag förhållandet varit, att åter beträda pligtens väg. När herr Blavier åter inträdde i salongen, visade han denna belåtna och gravitetiska min, som är vanlig hos en general, den der tagit segersamma mått och steg för morgondagens batalj. Efter att bafva lemnat några upplysningar rorande sina strategiska dispositioner, gat han tillkänna att han gick till hvila, för att påföljande morgonen kunna stiga upp desto tidigare. Hans gäster följde hans exempel, och snart tycktes hela huset vara ötverlemnadt ål hvilan. Inemöot kl. halfett satt dock uti en vacker sängkammare på undra botten. hvilkens fönster lågo nål en terrass, Julius Morand bredvid fru RKlavia. som han omslöt med en af sina armar, Ch ömt förebrådde hennes eviga skrupler. Den Urga qvinnan, då beherrskad af kärleken, lyssia. de icke mera till klokhetens röst; hennes ömna blickar voro sästade på den man, som hon äldade . ... Plötsligt bleknade hon och mumlde sakta: — IIar ni ingenting hört? — Icke det ringasle, svarade Julius; — ej der ni, det är jag säker på? I samma ögonblick krossades en ruta utifån, fönstret öppnades, och, liksom genom ett trolktag, stod en karl midt i rummet. — Förlåt. om jag generar er, — sade han i detian gick rakt fram till dörren, som han läste, och stoppade nyckeln 1 fickan; — förlåt, men uden har ingen lag. Madame Blavier skrek till och dolde sitt hwud u dijvankuddarne, medan Julius beslutsamt ällde sig framför henne.