Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1847, sida 3

rad i handen af yxan. Imellertid hade majoren rest sig upp igen och befaller herr Hughes, som åter ställt sig i spetsen för nationalgardet. att rycka fram med fälld bajonett emot dessa eländiga uslingar och uppställa sitt manskap i 6 led sramnför porten. Besallningen verkställdes; nationalgardisterna drilva angriparne tillbaka, och herr Saint-Chamans. trött och utmattad, begagnar detta gynnande tillfälle för alt aflägsna sig. Klockan var nära 2; auktorilelerne voro i oupphörlig verksamhet ifrån klockan 10 på morgonen. Så långvariga ansträngningar tycktes hafva tröttat sjeltva massan. ÅAtminstone hade skriken aftagit i styrka. Major Lambat och underpretekten, de ende, som qvarstannat framför porten, tillika med nationalgardisterne och deras anförare, hoppas, att denna förfärliga storm äntligen skall börja att lägga sig och att marskalken fram emot kl. 3 eller 4 kunde sorisätta sin resa. Plötsligen höras jubelrop frän alla fönstren och de upphöjda ställen, som beherska platsen: De hafva kommit in öfver takenly hörer man ropas. Liktidigt höres ett starkt oväsen inifrån hotellet. Anande en olycka vill majoren in; han bankar häftigt på por en; barrikaderingen undanrödjes; men i det ögonblick han störtar in på gården, hörer han 2 gevärsskott från första salen. hvilka säga honom, att han kommer för sent. Cirka 40 personer hade öfver taken inträngt i liotellet. Två af dem kommo in i rummet, hvarest Brune stod i upprätt ställning och läste några bref från sin hustru, för att uthärda dessa långa timmar, under hvilka han utstod en dödskamp; de igenkände sitt offer på hans höga gestalt. Marskalkens manliga och sköna ansigte förblef lugnt vid åsynen af de begge mördarne. oIIvad villen J migen sporde han dem. Till svar går den ene af dem löst på honom med en pistol i handen och spanner hanen. Marskalken slår hans arm åt sidan; kulan far i väggen. Jag skal) visa dig huru man skall träffa dig.