vi medgilva att de hafva en fördel på sin sida, och det år vanan alt umbära; en vana, som har hördat deras själ och gifvit dem mera välde ölver sig sjelfva. I allmänhet tillhöra de också de arbetande klasserna, som äro underkastade en trågen och modosam kroppsansträngning; men arbetet är redan i sig sjelf en ganska helsosam skola för att bereda menniskan till dygdens utölning; det vånjer henne vid ordentlighet, ihärdighet och måulighet; det är ett slags moralisk eymaastik, som inosvar den skapade varelsen att lydigt vandra på de af skaparen utstakade vägar och att betrakta sig såsom elt redskap i den gudowliga viljans band. Olyckan är äfven för sig en stor skola, likaså lärorik som sträng, och det är redan en utmårkt förtjenst att förstå och emotlaga dess undervisning och att göra den fruktbärande. Asynen al olyckan, buren med värdighet och undergifvenhet, innebär i sin ordning en högst välgörande undervisning sor dea, som betraktar den. Den säger längt mer, och gör djupare intryck, än alla böcker. Dessa uodlidande, som var lättsinnigbet med förakt förbisett, blifva vära lärare; de lara oss till vår blygsel, huru långt vi ännu äro ifrån alt vara så go:la, som vi hade förmodat. Detta är en af de dyrbaraste belöningar, som äro oss förbehållna, om vi halva mod att ofta besöka den fattiges boning ; och uti den väålgerning, för hvilken vi genom denna undervisning sjellva blifva ett föremål, skörda vi hundradesfallt frukten af den, för hvilken vi varit ett verktyg. Från sådana besök återkomma vi alltid sorbädrade; vi balva vunnit nya insigter, nya kraster. Ossta skall ett enkelt och okonstladt ord från den undergifna korsdragarens läppar blilva sor oss ett ämne till djupt begrundande; vi skola lära, inför dessa ansprålslosa dygder, att askasta oss denna fåfänga, detta högmod, som ej sällan förderfvar våra bästa handlingar ; vi skola inhemta två ganska vigtiga och ganska svåra kunskaper, hvilka vi alla förr eller sednare lika mycket behöosfva, och hvilkas iulärande vi dock tyckas gerna skjuta ifrån oss; vi skola lära att lida och att dö. . ET OT F C