Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1847, sida 1

—— —— — ———— lyste nästan täsliagsvis. Bland mänga exempel för denna sats vill jag andraga ett pa: Tvenne sbaldestycken, det ena med namn: eÄrke-engelen Gabriels strid med Satan;p det andra benämndt eYttersta Domeno voro skapelser, som viltnade om en den mest sublima inspiration, blandad med ställen utan sammanhang och utan mening. Meteoren utan syste svälvade i lusten och slocknade utan spår. De begge sångerna gnistrade af en bällten öfverjordisk, bålsten underjordisk eld, men buro äfven sorgliga spår af en ande, som icke lydde vära lagar. Till en ankommande person sade en gång Teguör: ssSer du, Åpollos och Musernas söner har i Sverige blifva aldrig af Plutus begålvade. Men brist och nod skola de ej mera lida. För det lidandet skall jag sälta eu gräns. Jag lånker hjelpa dem alla, och Kungen har gilvit mig medel dertill. Hör, skäll du få böral Som biskop har jag sex tusen riksdaler; af mina skrifter och otriga ivkomster tillsammans två tusen. Lägger jag uu dessa båda suwmor tillhopa, så utgöra de sextiotvä tusen riksdaler. Nu äro 2 000 rar tillräckliga för mig och mina barn på värt Östrabo, de öfriga 60,000 skänker jag Sveriges skalder och konstnärer. Fär jag lefva, blit det allt tillråckliet. — — Sålunda bar jag ju icke lefvat sorgålves?o tillade ban frågande. — Om forståvudet för vilse då det al sex och två fick sextiotvä — till hjertat hade jugen rubbning hunnit. i Som ett bevis; buru djupt de politiska tilldrägelserna inristat sig i Tegnrs minne wå anföras, att, Jä män förgäfves försökt alla medel ätt förma bonom afstå från sin ofta uttryckta önskan alt gå ut på gåtan och bemta frisk luft, sade iman, att ett visst politiskt parti Vunnit Seger ofver konungamakten och ensamt innehade väldet. Sorgsen drog sig Tegnör tillbaka och yttrade aldrig mer nagon Önskan att gå ut. Från hos en 4840 till Våren 1841 vistades T. bos en skicklig läkare straxt utanför Schleswig. Från denne återkom ban belt och bållet tillfrisknad. Det var under denna friska period, eller vid början af året 4842, ban författade det herrliga skaldestycket eResihnationeno, m. m. sedermera sörslöto nagra slugna år; under bvilka ban för det mesta vistades på Östrabo: En resa till Wermland, hvarest han bevistade en bolagsstämma vid bruket Ränna, i hvilket han; genom sin hustru, var delegare; ett par somrars vistelse vid de salta hassbaden i Stromstad och Uddevalla voro löretag; Under hvilka skalden ätnjöt den sullkomligaste sinnesreda. Men de hroppsliga krafterna sorsvagades beständigt. Under ett dagligen märkbart aftynande närmade sig skaldens jordiska bydda allt mer sin upplösning: Slutligen blef ban rörd af slag. Ilan återställdes väl, men slagansallen förnyades. — Den 25:djö Oktober 4846 sick han ett blodslag så häftigt; aft han mäste intaga sängen, från bvilken han aldrig skulle uppstiga. Under nio dagar förlamade slagansallen beständigt aya delar af diktarens kropp. Slutligen var hela venstra sidan orörlig, kall och borttagen. Då; Under denna sorgliga svaghet, han kände döden nalkas; slräckte han den högra armen; den enda del af sin varelse, ban sormädde röra; emot höjden oct upprepade dervid följande ord ur psalmen N:o 33 i Nva Svenska Psalmboken: aJäg lyfter mina händer Upp tll Guds berg och hus: Från den han hjelpen sänder Och skickar ut sitt ljus., Den 2:dre Nov. kl. half 12 på natten åter: vände Tegnrs varma; svenska anda till sitt bimmelska ursprung. (Hermoder.) OMAR tä .. MISS