mera kunna isolera sig. Det slänger sig med det samma från sin egenteliga litslust, trånar bort och dor oundvikeligen. Det trilves, Irodas, känner sig lycklig och befordrar lycka alldeles i samma mån som det sjell både meddelar sig och emottager utifrån en upplilvande inflytelse. Så floto de skilda grupperna af näringar och handteringar för mint öga sluteligen tillsammans. Ilandarbetaren, ej blot med sin kroppskraft, utan med sin intelligens, var grunden för det heia, for en verksamhet, som manulakturpatronen anvåände och fördelade, som handelsmannen spridde ölver jorden. Jag säg en ny dag öfver den uppgå. Det var den uppgående solen; och de kring solen i afmåätta bimmelskt-barmoniska banor dansande timmarna voro den sköna soreställning, vid hvilken jag vaknade ur min drom. G—R. OK NN ONS SA NS AKNE IRENE 14aY2