Article Image
Volk UV KORRESP I. Stockholm den 26:te Februari. Det bar väckt stor uppmärksamhet, att det officiella bladet, som bela detta år varit så stumt, i allt hvad den inre politiken rörer, Du på en gäng uppträdt med en ledande artikel, i anledning al represensentations-kommittåens arbeten och tvåkammar-systemet. Artikeln, som likväl ännu icke är afslutad, åsyftar att förorda detsystemets renhet; det vill säga: att de begge kamrarna, som bora bestå af olika elementer, skola bafva alldeles samma attributioner; således äfven lika röst i beskattningsärenden. Då derigenom, på det sätt homwittcen nu föreslagit den öfre kammarens sammansättning, af utaf konungen nämnde lilstids-medlemmar och af länsnåmuder utsedde deputerade för många riksdagar, Regeringens och byräkratiens förenade inflytelse i denna kammare blefve öfvervägande, så skulle älven Svenska folkets hiltills utöfvade urgamla rätt att sig beskatta, genom sina representantero, komma att väseudtligen bero af Regeringen. Förhällandet har tillika fått en förökad vigt, genom de anledningar, man haft, att denna Posttidningens artikel skulle utgå ifrån ett hall, som anses mycket välbekant med tånkesätten hos regeringer; samt att den sammanträffar med berättelserna om en stor spänning och söndring inom representations-kommilteen; hvilken kommite nu tros upplösa sis, samt lemna till ett redaktions-utskott att uppsätta ett förslag, emot hvilhet en sorenad reservation af minoriteten lärer vara att derelter molse. Den nämnde artikeln i Posttidningen utmärker sig för den hängifvenhet, man deri upptäcker för de intet betydande tyska ständeroch kammar-institutionerna, samt den märkbara åtrå, att förtyska, eller, som är detsamma, förfuska vär resorm, genom dessas upptagande till mönster. Den visar äfven, genom sin tystnad öfver Norriges representations-former, all den misstro och ogenhet, som råder emot dessa enkla, tidsenliga och för våra förbållanden, numera, så högst lämplige former. Bemoåandet, att vid den nu oundvikliga reformen af vår stånds-represenlsation, åt Regeringen formelt inkräkta beshattningsrätten, synes vara så obetånkt, så outförbart, att man icke bör kunna tro det utgå från en Regering, som har ringaste kunskap om allmänna tånkesåättet, eller ringaste tanka på sin egen fördel, hvilken sordrar en snar och lycklig lösning af reform-frågan; och Posttidningeas äterframträdande såsom en organ för denna frågas ytterligare invecklande, att icke säga sönderrifvande, mäste derföre ännu anses säsom blott ett bevis på djersheten af det reaktionära partiets förhoppningar och obetänksambeten af dess atgöranden. Imellertid skall väl gätan snart lösas. Man skall väl få höra, huruvida Regeringen icke ämnar att sjelf framstå med ett förslag, som uitrycker dess egna tänkesätt. Fragan synes endast hunna blilva: om den nuvarande ministeren kan om ett sådant förena sig, eller om en ny mäste bildas, för att åstadkomma något, som kan förena tånkesätten. Alt icke kommitlterades arbete kan gora det, är redan så uppenbart af de antagna grunderna, att alla illusioner i den vägen väl måste vara försvunna. Ännu fornimmes ingenting bestämdt angående sättet för embetsverkens förändrade organisation; det omtalas endast, att på vederbörlig ort kollegial-systemet skall hafva lyckats vinna terräng, och att en hop tvifvelsmäl uppstått, angående lämpligheten att gifva minister departementen en mera direkt myndighet i ärendenas behandling. Detta är lika oförväntadt, som beklagligt. Väl är det klart, att kammar-kollegium icke kan upphäfvas, ianan vårt beskattningsoch kameral-väsende blifvit på ett ändamälsenligare sätt ordnadt; men att genom räntepersedlarnes förvandlande i spanmål och penningar, samt jordeboksoch hemmantals-räntans bestämmande . iAiAA . A423

2 mars 1847, sida 1

Thumbnail