Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1847, sida 2

— — — — . AAQ AA oDet har han visserlicen, svarade gästen. pJag önskade just fördenskuf att ännu träffa er ensam, herr doktor.p Yi båda lära väl icke ha mycket att uppgöra med hvarandra. Det gläder mig emellertid, att ni icke släpper det passonde ur ögonsigte. Nu för tiden bor man sätta Önska högt värde på sädant der hos er ungherrar. Nå, icke sannt, min Wilhelmina är en riktig kärnsicka?v vMiu tullkomligaste logaktning kan jag icke nena henne. n yNi skall bli lycklig ned henne min kära 4—-) vIinåt mig herr dokta. all jag tviflar derpå., oTvislar? Hör jag rätto Fullkomligt; och jag sade icke så utan orsaker. Den ena och hulvudskligaste är den, att jag för mamsell Wilhelmina såanar det slags böjelse, utan hvilken svårligen någor lycka i äktenskap gifves. o oDetta sorundrar mig det forundrer mig mycket. Men tro ni mig, dena böjelse infinner sig nog. Vid en sådan arsigtslifernas likhel måste den infinna sig. oslärvid vågar jag cke låta det bero, för min egen och mamsell Wihelminas välfärd skull.o okåra, bästa ÅA—. let vågar ni visst, tro mig på mill ord. Ni måste det ock, ta mej — — den och den, ni måste! Erfar och jag skola eljest behandla er som ett ban; vi skola med våld gjuta det hesosamma läkemdlet i munnen på er. 11. Befräftelser. vserr doktor, sadehotarien A—, trädande några steg tillbaka ifrå mannen, som gick honom allt närmare och närhre på litvet, ;jag nyser visserligen skyldig vördad för min goda fars plan; men i de punkter, sm röra mig sjelf, förbehaller jag mig alltid en körande röst, isynnerhel sedan jag icke mer blor af min fars godlycke. I närvarande tall. förklsar jag rent ut, att jag har